Helgen
En av sakerna Cecilia ville lämna tillbaka va en klocka hon hade köpt på Macys för några veckor sen. Hon och jag köpte klockor samtidigt när vi var på semester men nu tyckte hon att det va ett onödigt inköp. När vi köpte klockorna var det en ryska som var i kassan och hon hörde att vi inte kom här ifrån så hon undrade om vi va på semester eller om vi precis hade flyttat hit. Jag svarade att vi är från Sverige men att jag skulle flytta hit om ungefär 2 veckor. Responset jag fick va ett högljutt sådant. "DON'T!" Jag blev förvånad och frågade varför hon sa så. Hon hade ju själv flyttat hit en gång i tiden. Hon svarade med att Europa va mycket bättre och att hon skulle flytta tillbaka dit så fort hon hade gått ut college. Jag tog inte hennes varning speciellt allvarligt som ni vet och flyttade hit. Anledningen till att jag kom att tänka på detta nu igen va att när vi lämnade tillbaka Cecilias klocka mötte vi ryskan igen och Cecilias min va prislös! Antagligen är detta en sådan sak som bara är rolig när man själv upplever den, men i så fall kan ju i alla fall Cecilia få sig ett gott skratt när hon har kommit hem till Sverige.
Idag har vi varit på Wolf Hollow, vilket är ett ställe där vargar lever i fångenskap så att vi har möjligheten att lära oss mer om dem och självklart är det även en turistattraktion. Jag kan säga så mycket som att Cecilia va i extas hela tiden vi var där. Jag själv va lite mindre imponerad, men jag måste ändå rekommendera alla som någon gång har tänkt att åka till New Hampshire att stanna där och kolla på vargarna. Det var en riktigt rolig grej för man kom så nära vargarna. Vi var kanske 3 meter ifrån dem. För de som älskar djur så är Wolf Hollow ett måste! (Simon, du hade älskat det!)
Onyx, I know you love me. ;)
Ägaren matar vargarna med ost vilket tydligen va ett av deras favorit snack.
En av vargarna på Wolf Hollow.
Hot pan
Världens mest bortskämda katt. Här är en av alla familjestunder med henne i fokus.
I Megs bil. På väg mot ett mission.
Thanksgiving
Idag är det thanksgiving och jag har haft min första riktiga thanksgiving middag. Kalkonen va underbart god precis som allt annat som serverades! Vi var hos min värdmammas bror i staden brevid och firade thanksgiving med i stort sett alla från den sidan familjen. Efter efterrätten körde vi hem igen för att träffa nästa sällskap. Här hemma åt vi äppelpaj, vaniljglass och brownie. Så vi åt efterrätt två gånger, vilket passade mig perfekt! Det är ju bara thanksgiving en gång om året. :)
Imorgon kväll ska jag förhoppningsvis åka upp till Haverhill för att träffa the Welcomes. Men allt beror på om jag kan få skjuts till tåget eller inte. Annars får jag åka upp dit på lördag morgon istället. Jenn ska klippa mig på lördag i alla fall, vilket är väldigt välbehövligt! Jag har dock inte riktigt bestämt mig för hur jag vill klippa mig, men det brukar ju ändå bli ganska impulivt i slutändan.
Jag hoppas ni har det bra där hemma och att ni njuter av regnrusket! Det är ju trots allt lite mysigt. Det är ju bara att krypa ner under filten med en kopp chokladmjölk och titta på en bra film. :)
♥
Ett försök till att komma ifatt
Jag tänkte kort sammanfatta de senaste dagarna. Here it is.
I måndags kom Cecilia hit vid 10 på morgonen. Hon hade tagit tåget från Haverhill via Boston och till sist kom hon hit till Acton. Vi hann ta en promenad i arburitumet som är tvärs över gatan från mitt hus och sen kom min LCC hit. En LCC är en person som hjälper au pairer och värdfamiljer att komunicera med varandra. De hjälper även au pairer med att välja kurser som kan va lämpliga att plugga och ser till att man får träffa andra au pairer i området. Vi hade ett möte då vi gick igenom regler och saker som va värda att veta nu när jag har kommit till ett nytt land.
Efter mötet gick jag och Cecilia till Friendly's för att käka lunch, och vilken lunch det blev! Cecilia åt en wrap och jag åt en smörgås med barbeque kyckling med pommes till. Eftersom vi är i landet av efterrätter så bestämde vi självklart oss för att ta en varsin glass till efterrätt. Jag åt en med mint- och chokladglass och Cecilia åt en med mint- och chokolatechipglass. Självklart unnade vi även oss varm chokladsås på!
Kvällen spenderade vi i mitt rum med att kolla på två filmer. Den ena sämre än den andra. Den första filmen va så tråkig att vi gav upp efter 40 minuter och vid det laget hade våra tankar bara ägnats åt att försöka lista ut vad huvudpersonen tuggade på jämt och ständigt. Den andra lyckades vi ta oss igenom med hjälp av lite annanas och m&m's. :)
I tisdags jobbade jag i en timme på morgonen och hjälpe barnen till skolan innan jag och Cecilia bestämde oss för att göra ett sista försök med film. Vi tog då ett säkert kort och kollade på Iceage. Innan lunch körde jag Cecilia till järnvägsstationen, vilket mer kan förklaras med att det bara är ett spår. När jag körde hem var det första gången jag var helt själv i en bil här i USA. :) Vid lunch hade jag möte med en slags beteendevetare som är specialist på hur barn med speciella behov kan agera i olika situationer och hur man ska göra för att hjälpa dem på bästa sätt. Detta mötet var väldigt hjälpfullt då jag fick många användbara tips.
På eftermiddagen kom Brianna hit. Brianna är den tjejen jag har berättat om tidigare som spelar fotboll. Hon är här en gång i veckan för att arrangera en "playdate" för Matt och hans kompis som också har Downs syndrom.
Eftersom Brianna bara har ett år kvar på college innan hon blir lärare för barn med speciella behov hade även hon många goda tips till mig om hur jag ska hantera olika situationer som uppstår med Matt. Det uppstod till och med en situation som blev lite jobbig när hon var här vilket va ganska bra egentligen för det gjorde att jag fick se hur hon agerade, vilket jag tycker va väldigt imponerande!
Idag har det mesta gått bra. Vi hade det lite jobbigt på frukosten då Matt spydde upp allt han hade ätit men efter det har dagen varit bra. Ikväll har jag och Matt bara lekt, jag har kittlat honom så att han knappt fick luft så mycket han skrattade. Sen har vi även pratat om känslor vilket va ett stort genombrott i vår relation. Jag kände i alla fall att han litar på mig mer nu för annars hade han aldrig vågat prata med mig.
För övrigt har jag pratat med några hemifrån idag vilket va extremt roligt och skönt! Jag saknar er!!!
För att ytterligare förgylla min dag har jag pratat med Cillan och fått goda nyheter. :)
Onyktra kusiner?
Så fel man kan ha
Jag tenderar att glömma bort att skriva om vissa saker eftersom jag alltid är så trött i huvudet efter en lång dag. Igår kväll när jag hade haft lite tid för mig själv bestämde jag mig för att träffa två andra au pairer så vi stack till McDonalds för att fika. Jag måste dock påpeka att anledningen till att vi valde Donken va att det va öppet längst! I vilket fall som helst va det skönt att komma ut lite och träffa folk. Jag träffade en tjej och en kille. Killen ska åka hem om 6 veckor så vi kommer inte hinna umgås så mycket men tjejen ska va kvar till augusti. En sak som ska bli intressant är dock vad vi ska hitta på ihop. Hon dansar salsa och balett och hon tycker inte om någon sport eller att gå till gymmet medan jag ogillar, och är dålig på, dans och älskar allt som har med sport att göra. Vi har dock en sak gemensamt. Vi tycker om att laga mat. Det är ju positivt att vi har nåt gemensamt, men jag undrar hur positivt det kommer påverka figuren. ;)
CP kommer hit imorgon. Behöver jag säga nåt mer om hur den dagen kommer va? :)
Haverhill
Jag har varit i Haverhill och hälsat på några av de goaste människorna på denna planet. Det va skönt att kunna tänka högt igen och bara "hänga". Jag och Cecilia pratade oavbrutet i flera timmar innan vi kunde somna bara för att vi hade så mycket att prata om. Vi lagade även middag och bakade "the cake" och det kändes nästan som att vi var i ett hus någonstans hemma i Sverige. Senare på kvällen körde vi till Megs brors hus och hade en liten bondfire med några från familjen Welcome och några vänner. En väldigt trevlig tillställning som är lite av en tradition.
Imorgon ska jag med min värdfamilj till Cape Cod för att ha en pre thanksgiving dinner vilket ska bli spännande. Det är lite av ett knytkalas och vi ska ta med något speciellt bröd och "the cake". Jag ville bidra och göra tillställningen lite mer internationell så därför har jag bakat idag igen. Eftersom jag ska till ett hus fullt med amerikaner antar jag att kakan kommer bli uppskattad och att jag inte kommer behöva kämpa för att bli omtyckt. ;)
Jag har verkligen inte tid att skriva mer idag, vilket börjar bli lite av en ovana, men jag är åter igen helt utmattad efter en lång och utmanande dag. Jag tror att allt har gått för lätt för mig den första veckan och nu börjar svårigheterna komma på riktigt. Idag har varit den värsta dagen jag har varit med om på länge, men nu när jag har klarar mig igenom den känner jag att jag kommer klara av det mesta som kan komma att hända under mitt år här i staterna. Man kan nästan säga att det är som om jag och ett av barnen har haft vår smekmånad, men att den snabbt tog slut!
What doesn't kill you makes you stronger
Alltid lika roligt
En sen natt i Bråthult
Jag fick för mig att jag skulle kolla igenom alla bilder som jag har tagit med min kamera sen augusti. Den här bilden va en av alla bilder som fick mig att gapskratta här, helt ensam i mitt rum. Eftersom Anna-Carin säkert sover nu så kommer hon vakna till en underbar överraskning. haha!
Imorgon ska jag upp till Haverhill för att hälsa på Cecilia, Meg och Jenn. Very exited!
Godnatt
Idag har jag träffat en tjej som har känt familjen i 4 år. En väldigt trevlig prick som även råkar spela fotboll. Jag fick en massa tips om vart jag kan spela. Hon rekomenderade bland annat att spela inomhusfotboll med grabbar. Det dröjer nog ett tag till innan jag känner att jag har tid för det, men då kommer det va välbehövligt. Än så länge har det inte blivit så mycket träning nämligen. Jag har bara varit ute och sprungit en gång och gjort styrketräning en gång. Jag kanske redan håller på att bli en lat amerikan...? Hoppas inte det!
Imorgon kommer jag va hemma själv med barnen i stort sett hela dagen vilket troligtvis kommer att bli en utmaning. Det ska dock bli roligt och troligtvis lärorikt.
Jag kan även meddela att jag har haft mitt första seriösa samtal med det äldsta barnet i familjen. Klok som jag är gav jag henne många fina råd. Men gud vad jag kände mig gammal efteråt. Det känns som att det va en evighet sen jag var 14.
Underbar dag
Till ära av denna underbara dag måste jag ju lägga upp en lika underbar bild. ;)
Igår höll bringaren på att rinna över. Jag var extremt nära att bara bryta ihop och börja gråta, men jag lyckades tillsist att lugna ner mig. Jag, ett av barnen jag tar hand om och hans mamma var på "one stop fun", vilket är en inomhus lekplats. Jag och pojken klättrade upp för bland annat nät och stegar, vi kröp genom tuber, vi åkte rutschkana och lekte i bollhav. Under en lång stund gick allt bra. Sen kom pojken ihåg att han saknade sin förra au pair vilket resulterade i att han struntade i allt jag sa. Han skrek allt vad han orkade och han slog de andra barnen. Så fort hans mamma kollade skötte han sig utmärkt, men när bara jag va där struntade han i alla sina regler. Hur jag än gjorde kunde jag inte få honom att lyssna på mig. Efter ungefär en och en halv timme började jag känna mig ganska värdelös som inte kunde få en 11-åring att lyssna på mig och jag var nära på att bara ge upp och gå där ifrån. Jag fortsatte dock att förklara hans regler för honom utan att han lyssnade. När det va dags för mig att sova va jag helt slut. Så trots att jag fortfarande hade en klump i halsen somnade jag direkt.
Idag har varit en underbar dag dock. Beteendet från igår är som bortspolat. Idag har jag endast fått snälla ord från det lilla charmtrollet här, och ja- jag har till och med fått två kramar! Tjejerna har även de skött sig utmärkt så idag känner jag verkligen mig som en bra au pair!
Denna dagen har jag även skaffat en mobil och försäkrat mig på familjens bil vilket innebär att jag får börja köra imorgon om jag vill. :) Den här dagen kunde knappast ha varit bättre!
xoxo little J
Utmaning
Jag saknar er där hemma!
:)
underbart
JB & CC
<3
LUND
Äntligen framme
Som ni kanske märker har jag även fått min dator att fungera. Eller rättare sagt jag har fått min sladd att passa i adaptern. Smålänning som jag är ville jag inte köpa någon ny adapter utan att försöka mig på någonting som va helt gratis. Därför har jag gjort om min adapter lite. Jag har klippt av vissa delar av den så att datorsladden passar i den. Ni behöver inte va rädda dock. Jag har endast mixtrat med plastdelarna av adaptern. Så den kommer inte kunna skada mig eller någon annan. :)
Jag har rest hela dagen och därför är jag ganska trött nu. Funderar därför på att avsluta dagen med att kolla på idol och äta lite Doritos. För er som inte vet vad Doritos är så kan jag tala om att det är världens godaste chips. Eller vad säger du Rebecca? Synd att de inte finns i Sverige. ;)
Sussa sött!
Somn och lycka
Fran och med nu sover jag i den har trojan om natterna. Anledningen till detta ar att det finns en stor chans att jag vaknar med ett leende pa lapparna. :)
Forgot
Jag glomde ju att beratta en hel del saker.
Detta ar min sista kvall pa au pair skolan och jag ar nastan helt sjalv har. De andra blivande au pairerna som ar har i vanliga fall ar just nu i NY city. Anledningen till att jag inte foljde med ar att det har regnat och blast hela dagen sa jag kande inte speciellt mycket for att aka en buss i 4 timmar som jag redan har akt 2,5 gang tidigare. Varav 1,5 gang va for ca 2 veckor sen. Istallet har jag skapat denna bloggen och om ett par minuter ska jag dra mig ner mot affarerna i omradet. Detta innebar att jag maste korsa en vag som ar ganska trafikerad och som inte har ett overgangsstalle. Sa det ar bra att springa for sitt liv!
Nar man flyttar till USA sa tanker man att man kanske ska passa sig for att ata for mycket mat. Men har pa skolan ar det ingen risk. Det vi har atit an sa lange har varit under all kritik och da ar jag anda inte kanslig. Det finns tjejer har som bara har atit sallad i 3 dagar.. Vi har dock fatt frukt pa lunchen vilket har resulterat i att alla har skapat sina egna forrad pa sina rum for att overleva dagarna.
Jag missade dessutom att beratta om min rumskompis. Jag kom hit kl 21 i mandags och jag trodde att min grupp va den sista som anlande. Men icke! Nar jag kommer till mitt rum som det ar meningen att jag ska dela med en eller tva personer till upptacker jag att det inte ar nagon dar. Jag bestammer mig for att vanta med att lagga mig tills det att det kommer i alla fall en person till, men ingen dyker upp. Nar klockan blir 10.30 bestammer jag mig for att ga och lagga mig i alla fall. Jag hade ju trots allt varit uppe i nastan 20 timmar. Vid midnatt vaknar jag av att nagon kommer in i rummet och tander lampan. Det visar sig vara min rumskompis som antligen har kommit. Vi halsar och sen somnar jag igen. Pa morgonen vaknar jag av att hon haller pa att gora nagonting. Jag bestmde mig for att prata lite med henne, fraga vart hon va ifran och lite sa. Nu visar det sig att hon knappt kan engelska. Jag har alltsa blivit indelad i ett rum med en spanjorska som inte kan gora sig forstadd pa engelske. Underbart! Nasta morgon sager hon dock en mening pa relativt bra engelska.
-"You sleep a lot."
Jag blir sa paff att jag inte far fram ett ljud och detta ar den langsta konversationen vi har haft under de har dagarna.
/little J
usa
love
Forsta inlagget
Nu nar jag har flyttat till USA for att vara au pair i en familj under ett ars tid har jag tankt att halla er dar hemma som ar intresserade av vad jag hittar pa om dagarna uppdaterade. Det enklaste sattet att gora det pa va att starta en blogg. Jag har aldrig bloggat innan, men jag ska gora mitt basta for att halla mina fans nojda. :)
Jag ska forsoka halla min blogg sa uppdaterad som mojligt, men nu i borjan ar det inte sakert att det finns tid till det. Sa ni far ha overseende! Jag ska forsoka aterberatta allt som har hant som jag inte har hunnit skriva om har sa bra som jag bara kan.
Det forsta jag kan beratta ar att jag sjalvklart har en adapter med mig. Jag har aven provat denna adapter sa att mina sladdar passar i den. Sjalvklart glomde jag dock att kolla den viktigaste saken, min dator! Min datorsladd passar inte i adaptern vilket innebar att jag inte kan anvanda min dator. Vilket i sin tur forklarar varfor jag inte kan skriva alla vara fina svenska bokstaver. Men nej! Jag ar inte bitter..
Upplevelserna hittills
I mandags morse stod jag pa tagstationen i Almhult med min familj for att saga hejda. Det hela var valdigt absurt. Det kandes sa overkligt att jag kanske inte kommer att traffa dessa manniskorna pa ett helt ar att det inte va sa jobbigt att saga hejda som jag hade trott att det skulle va. I vilket fall som helst hoppade jag pa taget och akte soder ut, mot Kastrup. Pa Malmo station kom Sanna och Smilla for att saga hejda. Jag har aldrig sett Smilla va sa vild forut. Hon sprang runt och hoppade ratt in i benen pa mig. Jag antar att hon visste hur lange jag skulle va borta sa hon passade pa att braka sa mycket som mojligt, av tradition.
Pa Kastrup gick allt bra. Jag checkade in vaskorna och sjalvklart blev jag visiterad i sakerhetskontrollen, igen! Jag vet inte vad det ar som gor att det piper varje gang jag gar igenom sakerhetskontrollen pa Kastrup, men nat ar det. Nar jag hade blivit visiterad/antastad klart gick jag till mitt flyg och allt flot pa. Jag akte forst till Island och sedan vidare till NY. Pa flyget mellan Island och NY flog vi over Gronland och det var en valdigt vacker syn. Det var klippor och sno overallt, men jag sag inte synen av liv. Det fanns inte ett djur inom synhall.
Val framme i NY blev jag och en annan svensk tjej som jag reste med hamtade pa flygplatsen och skjutsade till au pair skolan pa Long Island. Sen dess har vi haft lektioner i 45 timmar totalt och om jag ska sammanfatta det jag har lart mig sa skulle jag gora det med det har ordet: INGENTING.
Imorgon ska jag aka till min vardfamilj vilket innebar att jag ska sitta pa en buss i ca 6 timmar. Jag ser verkligen fram emot att komma till min vardfamilj, men bussresan kommer bli aningen trakig har jag en kansla av. Men eftersom jag numera bor i USA sa har jag mojligheten att inhandla alla mojliga snacks som kommer gora att tiden gar snabbare.
Oj, detta blev ett langt inlagg. Jag hoppas att ni orkar lasa det!
Though we're far apart, you're always in my heart
