bjorkheim

I måndags började jag mitt nya liv, som mormor skulle sagt. Jag äter nyttigare och går på gymmet oftare. Idag var jag ju då på gymmet för att leva upp till min nya livsstil. Jag cyklade som en galning och var sedan väldigt trött, men eftersom jag inte ville få mer träningsvärk än nödvändigt ville jag varva ner på löpbandet. Jag lyssnar självklart på musik samtidigt för att göra det enformiga tråkiga löpbandet lite roligare. Rätt som det är lyckas jag stöta handen i sladden till ipoden. Ipoden går mot golvet men jag försöker fånga den som jag alltid har gjort innan när den har trillat. Denna gången hände nåt som aldrig har hänt innan.. sladden från hörlurarna till ipoden åker ut och ipoden lyckas landa på löpbandet brevid mig som självklart en gammal tant är på. Jag skriker på henne att stänga av maskinen, men hon hör inte mig. Även hon har hörlurar i öronen och uppfattar inte ens att jag pratar med henne. Jag hör ett ljud. Krssccch! Nu får jag panik och slänger mig över på tantens löpband och trycker på nödstoppet. Efteråt ber jag om ursäkt och förklarar att min ipod hamnade på hennes löpband. Sedan böjer jag mig ner för att plocka upp den under hennes löpband. Displayen var knäckt på flera olika ställen och ipoden i sig var böjd på två olika håll. (Hur det nu ens kan hända?!) Jag satte snabbt in lurarna i ipoden igen och testar ljudet. Det fungerar som om ingenting hade hänt. Displayen är knäckt så det är lite svårt att se vilka artister och låtar det finns att välja på, men att ljudet fungerar innebär ju att jag i alla fall kan använda den. Tråkigt bara eftersom jag inte ens har haft den i ett halvår. I bilden på vägen hem från gymmet var jag på gränsen till tårar men jag bara upprepade för mig själv. "Det är bara en sak. Det är bara en sak. Det är bara en sak." Det är vad min mor har lärt mig, saker kan man alltid köpa nya. Så jag antar att det var tur i oturen att ipoden knäcktes i löpbandet och inte jag.. Just my luck!

Igår träffades jag, Rebecca, Rena och Sonja för att spela spel. Alla skulle ta med sig nåt och självklart glömde även alla att ta med sig nåt. Alla utom jag. Jag hade i alla fall med mig en kortlek och halli galli. Halli galli består av en kortlek där korten har ett antal frukter på var och ett och en sån där pling klocka som man ska slänga handen på i mitten. Man delar upp korten så alla har lika många och sedan vänder alla upp varsit kort i tur och ordning. När det är 5 stycken av samma frukt på bodet samtidigt ska man plinga så fort man kan. Den som är först får alla korten som ligger på bordet. Så om det till exempel finns 5 bananer på bordet ska man plinga. Om det är emot är 6 bananer och man plingar så delas korten som finns på bordet, framför var och en av deltagarna upp mellan alla utom till den som plingade. Samma sak händer om det är 4 eller 3 bananer på bordet. Alltså måste det vara exakt 5 bananer, eller 5 vindrovor eller vad det nu är för frukt. Detta spelet gjorde att jag fick se tävlingsmänniskan Rebecca. Ett tag var jag rädd att hon skulle slå min hand i bitar om jag la näven på plingan och hon va precis steget efter. Jag tänkte att jaha, idag blir det mitt första gips i USA. Jag klarade mig dock ifrån detta och jag avstod även från att klaga på att min hand gjorde ont efter att jag hade gjort det en gång. Den enda responsen jag fick vad "ahh, does your little hand hurt? Don't be such a girl, you wuss!". Efter detta såg jag ingen anledning att gnälla då jag uppenbarligen inte skulle få någon sympati. Jag bestämde mig istället för att ta på mig matchstället. Game on! Efter detta var jag faktiskt riktigt bra på detta spelet med tanke på att det är ett stresspel, vilket jag i allmänhet inte är bra på. Rena hade inte en chans och även hon var lite rädd emellanåt för att bli klämd av Rebecca som hade full fokus. Sonja hade inte vett att va rädd, istället satt hon bara och skrattade hela tiden vilket troligtvis var en bra strategi för detta störde koncentrationen nåt oerhört. Ni kan ju tänka er att det var lika högljutt som Majsans skratt men ljusare. Mycket ljusare. Det skärde in i öronen liksom.

Efter vi var nöjda med alla spel skulle vi kolla på film men eftersom jag och Rebecca redan hade sett "The blind side" bestämde vi oss för att spela schack. Rebecca lärde mig alla regler som jag hade glömt. Det var nog ändå minst 3 år sen jag spelade schack. Efter detta lyckades jag på nåt sett vinna och det bara flög runt svärord på engelska och på tyska. Tyska kan ju låta lite läskigt från början. Då kan ni ju försöka föreställa er att bli "cursed at in german". En mycket intressant upplevelse som jag tror att jag kan klara mig utan i framtiden. Kul i alla fall att jag har träffat någon som är precis en lika dålig förlorare som jag är. haha!



Nu ska jag dra till gymmet en runda. Måste ju träna upp min armstyrka inför nästa runda av Halli Galli!

Haha! Nu känner jag mig lite dum. Under den "anonyma" kommentaren stor ju en bloggadress till min goa vän från Skövde, numera Cohasset. haha! Sorry Anna! Jag har förrsten för mig att jag har sett dig i klackar... men tydligen inte. :P

---

I fredags körde jag upp till Meg och Jenn för att ha en myskväll. Vi gjorde ingenting egentligen utan bara låg i soffan och snackade skit. Sedan gick vi och la oss. På lördagen var vi mer aktiva dock. Jennifer jobbade och jag och Meg unnade oss att sova till 10. Sedan satte vi fart till banken där vi var i över en timme eftersom det var så mycket folk där. Efter detta plockade vi upp Dave som hjälpte oss med att fixa reservdelar till Megs och Jenns grill. Vi köpte även vatten i 15 liters dunkar. En av dessa dunkarna hade självklart inget lock så jag fick hålla i den för glatta livet så det inte skulle bli en översvämning i Megs bil. Efter detta unnade vi oss en sen lunch och kollade på "Min stora kärlek". Sedan var det dags för alla att göra sig i ordning för kvällens planer.

Meg och Jenn var bortbjudna på middag och det var även jag. Dock på olika ställen. Jag satte full fart söder ut igen och landade i Natick. Där hade Rebecca och Rena köpt hem varor för att laga tysk mat åt mig. Jag kommer inte riktigt ihåg vad det hette men nåt med "knödel" var det i alla fall. Någon form av potatis som jag aldrig har ätit innan. Detta åt vi med en gryta gjord av pork, mushrooms and plenty of heavy cream. Det smakade underbart gott! :) Vi fortsatte sedan kvällen med en grammatiklektion i tyska och jag tog var enda chans jag fick att reta mina lärare för deras språk som består mycket av sh- ach- sch-ljud. Jag lärde mig dock ett och annat och jag ska nog va tacksam för att jag har så tålmodiga lärare till hands. Efter detta var det dags för en belöning i form av filmtittande. "Music and lyrics" stod på shemat. Rebecca hade aldrig sett den innan och hennes kommentar efteråt var först att det var en skitfilm bara för att Drew Barrymore slänger upp sina ben runt om Hugh Grant i slutet. Detta förstörde hela filmen enligt henne. Sedan ändrade hon sig lite och sa att filmen var okej. Rena frågade då henne: "Don't you like lovemovies?"  
Rebecca svarade: "Yes, I love "Jurasic park".
Mycket bra respons Rebecca!! hmm..

---

För övrigt kan jag väl också passa på att berätta att jag kommer bo på ett annat ställe än var mina saker för nuvarande befinner sig när jag kommer hem. Mamma och Johan har köpt ett hus! :)

Okej. Jag kom hem från Rena för 10 minuter sedan. Klockan är nu 01.48 här på östkusten och innan det var dags för sömnen ville jag kolla min blogg och se om jag hade fått någon respons av mina läsare. Det hade jag. Men! Jag har fått en kommentar från "anonym" vilket gör mig nyfiken. Detta har hänt innan och då har jag aldrig fått reda på vem det är. Jag är en väldigt nyfiken person så nu tycker jag att personen i fråga ska ge sig till känna. Annars kan detta leda till allt för mycket grubblande från min sida. Så vem det nu än är som inte bär högklackat och som trodde att jag inte heller gör det: Träd fram!! För att göra det ytterligare lättare för denna personen att känna sig träffad lägger jag även upp kommentaren.

WoOw i'm impressed! du i högklackat, trodde jag inte :p shiiiit, am i the only one who doesn't use it?? trodde jag hade dej på min sida nämligen ;)


Godnatt Schweden!

Tekniskt sett är det ju lördag i Sverige nu så därför tar jag mig friheten att skriva ett inlägg nu. Jag vet inte om jag kommer hinna imorgon eftersom jag är hos Meg och Jenn då. Dessutom har Megs dator blivit invaderad av virus så jag kan inte använda den. Så Cecilia; this is the best I've got.

Jag har blivit lite av en shoppoholic sen jag kom hit till staterna och nu ska ni få se lite av det nyinköpta Cillan talade om i sin kommentar. Cecilia, du får ha överseende med att jag inte visar allt på en gång. Men jag ska visa dig allt jag har inhandlat. Det lovar jag! :)


En liten handväska. Bra för eventuella utgångar.


En fin t-shirt med en liten växt..


En kofta som jag inte hr hunnit stryka eftersom jag ska dra mig norrut om fem minuter.


Jeans


Skor! (Jag vet att de är lite skitiga, men ville ändå visa dem för de är så fina.)


Nu drar jag till Meg och Jenn. Peace out!

Ojdå! Nu har jag fått banne! Cecilia är inte nöjd med att jag inte skriver i bloggen varje dag. Så därför får det ju bli ändring på det. Jag inser att det finns mycket jag inte har berättat om för er där hemma som Cecilia väldigt gärna vill att jag ska dela med mig av. Så, here we go!

1. Jag har en extremt lång uppfart. Eller ja, det känns långt att gå den upp och ner nu när jag har vant mig vid hur saker och ting görs här i staterna. Min brevlåda finns ju självklart precis där uppfarten börjar så det har blivit en vana att sätta bilen i parkering vid brevlådan, gå och hämta posten och sedan köra resterande sträcka ner till huset. Detta sparar ju mig att gå 300 meter. Helt perfekt och mina värdföräldrar hade nog varit stolta över mig om de visste hur bra jag har anpassat mig till den amerikanska livsstilen. Jag kan även avslöja att jag är lika förväntansfull varje gång jag kollar om jag har fått någon post. De flesta dagarna hittar jag en massa brev till Roger och Kim, men det händer att det ibland finns lite post till mig. Nåt vykort här och där och så. Kalas!

2. Min säng sammarbetar inte med mig. Den har bestämt sig för att det är bättre för den om det är en grop i mitten. Jag börjar tro att den slutgiltiga planen är att äta upp mig. Ja, helt enkelt svälja mig hel. Just nu finns det lite sågspån under den eftersom träbjälkarna håller på att ge efter. Dock ska Roger fixa detta Cillan och sedan kommer den gamla kära sängen att va som ny och förhoppningsvis va så tacksam mot mig att den inte försöker svälja mig igen. :)

3. Jag har ingen nutella kvar. Den burken överlevde väl si sådär två veckor och sedan åkte den iväg med sopgubbarna. Jag funderar på att köpa en ny, men jag vet ju att jag inte kommer kunna låta bli den så därför är det bäst att avstå.

4. Idag åt jag vofflor till frukost. Jag tyckte att det var dags att lyxa till det lite eftersom det är fredag. Vofflorna med syrap på uppskattades väldeliga av barnen. Gladast var Julia eftersom jag överraskade henne med att lägga en näva M&Ms i hennes. Hon gillar inte syrap så då får man ju erbjuda andra sötsaker. Själv åt jag en voffla och sen fick det var nog. Jag tänkte på att om jag hade haft nutella, jordgubbar och bananer så hade detta varit så mycket godare och sedan var det enkelt att avböja min egen frågan om jag ville ha mer.

5. Shoppingfynd. Tyvärr Cecilia, men du får vänta tills imorgon och läsa om mina shoppingfynd. Jag vill helt enkelt göra det på rätt sätt och ta kort på dem så att alla kan se vad det är jag pratar om.



Min egen punkt.
Igår sken solen. Det var varmt och skönt ute och jag, Julia och Madie hade vattenballongskrig. Idag snöar det. Ingen liten kontrast från gårdagen! Förhoppningsvis är detta ett sånt där bakslag när man tror att våren har kommit. Ni vet, det brukar ju alltid va ett sådant. Det jag tänker på mest just nu är dock klimatförändringar. Första tecknet på global uppvärmning är att vädret skiftar snabbt. Från shorts igår till vinterjacka idag. Jag hoppas på att det är ett vanligt bakslag av våren, men just idag är jag tveksam.


Emily, Julia, Sarah, Charlie och jag


Julia och Madie. Vattenballongskrig

I och med att de flesta av mina vänner här är tyskor har jag bestämt mig för att lära mig lite tyska. Rebecca har nu även bestämt sig för att lära sig lite svenska och igår bestämde vi att vi ska lära oss tre ord varje dag. Hittills har jag bland annat lärt mig:

• Wie geht es dir?
• Sei nicht ein arschloch und aufhören Deutsch zu reden
• Ich bin zwanzig
• Arschloch
• Stau
• Scheiße
• Ich liebe dich
• Ich hasse Deutschland
• Kan ich ein bier haben?
• Wie nett von dir
• Du bist super!
• Ich heisse Johanna
• Affenscheißen

Om någon har något tips på en mening som är användbar eller rolig på tyska är det välkommet!

Nu ska du höra nånting som jag vill tala om,
jag såg en lärka nyss, och det var våren som kom.
Nu är våren kommen,
nu är våren kommen,
alle lärkor börjar drilla då, just då.
Vårens eldar brinna,
vårens bäckar rinna,
vårens kvällar är så blå så blå så blå.

Nu ska du höra nånting som jag vill tala om,
jag såg en flicka nyss, och det var våren som kom.
Nu är våren kommen,
nu är våren kommen,
alle flickor börjar tralla då, just då.
Tra-la-la-la-la-la
tra-la-la-la-la-la
vill du tralla ska du tralla så, just så.

Nu ska du höra nånting som jag vill tala om,
jag såg en pojke nyss, och det var våren som kom.
Nu är våren kommen,
nu är våren kommen,
alla pijker börjar vissla då, just då.
(Vissling, vissling, vissling,
vissling, vissling, vissling)
Vil du vissla ska du vissla så, just så.



Sarah gav mitt ett Red Sox shotglas och klädde sig snyggt i favorit brallorna!


Cykeltur en varm vårkväll.


Julia innan dansträningen.


Sista repetitionen innan uppvisningen.


Världens bästa 9-åring.


En bild av huset jag bor i. (Efter önskemål från Dennis.)


Annan vinkel Dempa!
 

Nyinhandlad t-shirt.

Innan den fina solen bestämde sig för att slå sig ner här i Massachusetts ösregnade det i 3 dagar utan ens en minuts uppehåll. Detta resulterade i översvämningar på många vägar här. Bland annat är det som en damm på Boston Post Road, en väl använd väg som många måste ta om de pendlar in till Boston. Så i flera dagar har jag suttit fast i "trafic jams" eller som tyskarna säger "stau". Solen har nu lyst på oss under 5 dagar men trots detta är det fortfarande översvämningar på många ställen. I kväll ska jag på ett au pair möte i Sudbury och normalt sett tar det 10 minuter för mig att köra dit. Idag kommer det nog ta minst 20 minuter eftersom jag måste köra i en cirkel för att komma åt det huset jag ska till. De två vägarna som leder mig dit är båda avstängda på grund av "vatten på vägbanan". Anledningen till dessa översvämningarna: det finns inga diken. 

Igår var för övrigt jag och Rebecca och kollade på Avatar. En underhållande film!




Julia på hennes favorit lekplats


Översvämning

I fredags var det utgång på schemat. Vi skulle förfesta hos Sarah och där gick allt enligt planerna. Sedan skulle Olga köra oss till Tabu, som är en klubb en halvtimme ifrån där jag bor. När vi kände oss nöjda med förfestandes satte vi full fart mot Tabu. Jag var personligen ganska exalterad eftersom det inte är varje dag man får chansen att gå ut här i staterna när man inte är 21. När vi äntligen är framme visar det sig att klubben är stängd. Jävla skit! Så vi försöker komma på nåt annat ställe vi skulle kunna åka till. Jag gick in på en tatueringsstudio och pratade lite med personalen där som var väldigt trevlig. De ringde en av sina kompisar på en annan klubb men självklart var åldersgränsen 21 där. Så vi drog till någon random pub. Det var en rätt lugn kväll där och vi slog oss ner. Efter ett par minuter kommer en kille fram till mig med två shotglas och frågar om jag vill ha en av dem. Självklart svarade jag ja och fick genast upp festhumöret lite. Innan jag hinner sätta glaset till munnen kommer dock en i personalen fram till mig och frågar efter leg och när jag säger att jag inte har något säger hon att om jag dricker den shoten så måste hon slänga ut mig från puben. Så jag fick helt enkelt snällt sätta ner glaset igen. Efter detta kom aldrig festhumöret tillbaka och vi bestämde oss för att dra hem till Sarah igen efter en totalt misslyckad utgång. Tur jag fyller 20 snart... Grrr!

Idag var jag inne i Boston med några vänner och kollade på St Patricks paraden där. Det ösregnade hela tiden och jag kunde lika gärna ha hoppat i havet så blöt var jag. Det var dock en upplevelse! Åter igen var det dock synd att jag inte är 21. Gatorna var fulla med folk som var fulla. De brydde sig inte om regnet. Icke! Nej, för dem var det en bagatell. Jag önskade ungefär var femte minut att jag var en av dem. Istället för att fortsätta till olika fester runt om i hela Boston som de gjorde bestämde jag och mina vänner oss för att gå ut och äta på California pizza house. Nåja, vad är en bal på slottet..? Den kan va trist och tråkig och.. och... alldeles, alldeles underbar! Det är tur att min kväll var alldeles underbar ändå, jag har ju turen att ha träffat alldeles, alldeles underbara vänner här också!

---

Jag har hittar min kamera!.... i min jackficka där jag har kollat cirka 10 gånger förut. Men men,..

Idag tog Emily körkort! Dock är reglerna sådana i Massaschussets att hon inte får skjutsa någon utanför familjen på sex månader. Ändå skoj! Grattis till henne!

Jag kommer ihåg den dagen jag tog mitt körkort. Gud vad nervös jag var innan jag fick börja köra men sen gick allt fint och känslan efteråt var helt underbar! Vetskapen om att man inte behövde ha skjuts eller cykla överallt längre var härlig. Kan tänka mig att det är ännu mer härligt för Emily eftersom man knappt kan cykla till någonting här utan ständigt behöver skjuts om man inte har körkort.

Jag har förresten varit här i över 4 månader nu. Mer än en tredjedel!! Time flies! När vi ändå pratar om tid så är det en vecka kvar tills jag fyller 20. Riktigt gött bortsett från det faktumet att 20 inte betyder något här och att nästan alla mina kompisar här fyller 21 i år. Återigen får jag känna på hur det är att vara yngst och inte vara tillåten att köpa en öl. Eller en shot tequila för den delen!

Jag är egentligen inte speciellt inspirerad att skriva i min lilla blogg. Men faktum är ju att jag inte kan förvänta mig att någon ska läsa den om jag inte uppdaterar den. Så därför skriver jag ett inlägg till mina trogna läsare. :) Jag vet att jag har en del fans. En av dem är ju så klart pappa. Men pappa, du måste lära dig att kommentera mina inlägg!! Jag har hört det ryktas om att du sitter framför datorn varje kväll och läser min blogg så nu vill jag se lite resultat på kommentarsidan med. Det är bara att luska ut hur du ska fixa det. Lätt som en plätt va? :)


Helgen som gick var helt underbar. På fredags eftermiddagen hämtade jag upp Anna på Alewife tunnelbanestation och vi satte full fart norr ut mot vackra Vermont. Det tog oss cirka 4 timmar att komma fram till "The mad valley" och närmare bestämt Sugarbush mountain. Men om det var värt resan! Personligen var jag nöjd av att bara kunna njuta av att va omringad av så fin natur. Berget slingrade sig fram och tillbaka, upp och ner och snön lyste upp och gjorde det hela ännu vackrare. På lördagen gick jag och Anna upp tidigt, i alla fall för att va på en lördag, och gjorde oss redo för en dag i backarna. Vi kunde inte ha fått bättre förutsättningar! Solen sken och det var cirka 10 grader varmt. Tiden bara flög iväg och innan vi visste ordet gick dagen mot sitt slut. Eller i alla fall gick tiden i backarna mot sitt slut. När vi kom tillbaka till stugan, som jag fick låna av mina generösa värdföräldrar, insåg vi att solen hade bränt oss lite i ansiktet. Vi var båda två helt illröda om kinderna och även näsan hade fått sin del av solen. Som tur väl var använde jag inte skidglasögon på hela dagen så jag slapp skämmas över att va kritvit över ögonen. Vi duschade snabbt innan bilen startades och vi var på väg hem igen. Jag släppte av Anna vid tunnelbanan igen och hon satte full fart mot en fest och själv körde jag raka vägen till Sarah för att spela lite spel med mina kära tyska vänner. Det blev en sen natt med massor av skratt och jag kunde konstatera att dagen hade varit helt underbar när jag äntligen låg i min säng med tunga ögonlock.

Söndagen spenderades även den med trevligheter. Jag och "tyskarna", är nog lättare för er där hemma att komma ihåg än alla namn, begav oss på en road trip. Anna körde så självklart var jag rädd för att dö si sådär 90 procent av tiden vi var i bilen. Men vad är livet utan lite spänning?! Vi siktade på havet och hamnade på Cape Cod. Stranden vi körde till heter memorial beach och det kändes ju lite sådär, men i övrigt var den trevlig. Det blåste dock ganska rejält och trots flertalet filtar fick vi ge upp årets första besök vid havet efter lite drygt en timme. Men mysigt var det! :) Vi käkade sedan lite mat och kryddade sedan på smaklökarna med en efterrätt som bestod mestadels av choklad. Så självklart var det en hit! Därefter bestämde vi oss för att lämna Cape Cod för denna gången men jag hoppas på många återbesök när det har blivit lite varmare. När vi kom hem kollade vi på "Inglourious basterds" vilket var intressant. Sedan hade jag och "tyskarna" flera intressanta diskussioner om andra världskriget och hur det påverkar amerikanernas tankar om tyskar. Som sagt väldigt intressant. "Tyskarna" berättade även en del historier om andra världskriget som deras far- och morföräldrar har berättat för dem. Gud vad historia är kul!

För övrigt har det varit väldigt fint väder i 4 dagar nu och jag hoppas verkligen att det fortsätter att va så här fint. Idag har jag legat ute i hängmattan i två timmar och läst en bok.

Jag kanske även ska tillägga att jag inte hittar min kamera för tillfället vilket inte känns så bra med tanke på att jag köpte den i torsdags. Men jag tror att städerskan har lagt undan den någonstans när hon städade idag så jag hittar nog den imorgon. Detta är i alla fall anledningen till att jag inte lägger upp några bilder till detta inlägget men jag lovar att jag har många fina bilder från helgen och så fort jag hittar kameran ska jag dela med mig av dem.


Grattis på födelsedagen Helena!

Jag har lyckats bli sjuk igen. Idag känns det som om jag har ett skruvstäd skruvat runt huvudet. Det liksom trycker mot mina tinningar. Skruvstädet är som ett spöke. Det går inte att se det och man kan inte känna det. Det enda man kan ana är att huvudet blir smalare och smalare ju mer tiden går. Jag vet inte heller vem som har satt dit det, men jag har en huvudmisstänkt. Cecilia Petersson. Hon har varit och hälsat på mig och jag minns att vi hade lite av ett slagsmål i natt. Jag vet inte varför vi slogs men det kan mycket väl ha varit för att hon tvingade på mig detta skruvstädet. Tyvärr är hon lite starkare än mig så det är väl därför mitt huvud blir smalare och smalare nu. Jag vet inte varför hon gjorde det, hon kanske kände att hjärnan tog in på musklerna och kände sig hotad. Ajja, det finns ju bara en som vet helt säkert. Overcec.


För övrigt har jag feber och mår illa också, men jag tror inte att hon har något med det att göra.

I fredagskväll gick jag ut med några kompisar till California pizza house och käkade. Detta var mycket gott och trevligt. När jag kom hem pratade jag snabbt med Cillan och Meg om morgondagen. Planen var att åka skidor. Så efter samtalen satte jag full fart med att fixa lunchen. Det blev blåbärspannkakor. Jummy!

På lördagen gick jag upp vid halv 6 och satte full fart för att hämta Cillan. Sedan körde vi mot Methuen där vi mötte upp med Meg, Katie och Dave. Därefter väntade en och en halv timmes bilfärd upp till berget. Det hade snöat hela natten och fortsatte snöa under hela dagen så backarna var helt underbara. I vanliga fall är backarna väldigt isiga här men i lördags var det pudersnö och det var väldigt gött att åka på. Man fick ta i ganska mycket i svängarna så man blev ganska trött i benen. Så efter all skidåkningen var man så där skönt trött i hela kroppen. Vi åkte till Meg och Jenn när vi var nöjda för dagen och gjorde hemgjord pizza. En riktig hit var den och jag ska lära mig hur Jenn gjorde det som jag missade så jag kan laga den pizzan när jag kommer hem. Efter maten var jag tvungen att köra hem eftersom jag väntade besök från några vänner. Vi spelade poker och annat roligt till sent på natten och sedan var det dags för sängen. En helt underbar dag var det!




Nu är förresten hockeybiljetter köpte till mamma och Johan kommer och hälsar på. Skoj skoj!