New York, syrran, Jannic och Renas födelsedaghelg
I helgen var jag i NY och träffade Tessan och Jannic. De är där för en lång weekend och myste i det stora äpplet. Jag lämnade mitt hus på fredagsmorgonen vid 9-tiden och anlände i NY klockan 17. Anledningen till denna fördröjning var att jag missade tåget och fick vänta i en hel timme på nästa. Sedan var jag tvungen att ta tunnelbanan till södra stationen i Boston för att sedan ta bussen till Chinatown. Anledningen till denna krongliga transportion var att alla mina kompisar jobbade så ingen kunde skjutsa mig.
I och med att jag var försenad var jag ju tvungen att få tag på syrran på något sätt och meddela detta så hon inte skulle behöva stå och vänta i en hel timme på mig. När jag insåg att det var omöjligt för mig att ringa hennes mobiltelefon, efter antalet försök, fick jag därför ringa mamma och Johan och be dem sms:a Tessan. Detta fungerade fint och memot kom fram. Vid fem träffade jag Tessan utanför lägenheten som hon och Jannic hyrde ett rum i. Det var sjukt kul att ses igen, men samtidigt väldigt overkligt. Det känns fortfarande ungefär som en dröm faktiskt..
På fredagen gick vi endast ut för att käka, annars stannade vi på rummet och snackade. Man har ju en del att prata om när man inte har träffats sen i augusti. På lördagen gick vi till HM på grund av sammarbetet mellan Lanvin och HM, vilket jag förståss var helt ovetande om. Det var i alla fall en massa folk där. Vi fick band på handleden, ungefär som ett åkband. På detta bandet fanns det en tid på 15 minuter som vi fick shoppa på. Vi fick dock vänta en och en halv timme innan vi ens fick börja shoppa. Tessan och Jannic ville gärna köpa solglasögon. Dock såldes det siste paret mitt framför ögonen på oss ungefär fem minuter innan vi fick börja shoppa. De köpte i alla fall ett läppstift var. Jag köpte absolut ingenting. Var dock sugen på en riktigt fin fin puffklänning i rosa. ;)
Senare på lördagen kom Rena, Rebecca och Marte och vi mötte upp med dem utanför deras hotel. Sedan gick vi till Brooklyn bridge en sväng innan vi började göra oss i ordning för kvällens bravader. Att berätta om kvällen från början till slut tänker jag inte göra. Men jag kan anslöja att festen blev rätt fin uppe på en av alla rooftops i Manhattan.
Söndagen var lite segare. Jag vaknade tidigt som vanligt efter cirka 2 och en halv timmes sömn. Jag var pigg som en lärka i ungefär två timmar och sedan började jag känna mig lite sliten. Jag gick dock ut med Tessan och Jannic för att käka brunch på ett mycket mysigt café och efter det sa vi hejdå. Ett ganska lätt hejdå denna gången eftersom jag ser systra min vid jul igen. Om ungefär en månad! :)
Tessan på "Grotto", en mysig resturang i Soho.
Grotto
Systrarna Björkheim i Soho.
Tessan och Jannic utanför en pizzeria.
En instickad bil. Enligt Rebecca har tjejen som har gjort detta allting i hela hennes lägenhet instickat..
Du kanske ska prova det i din betonglåda Cillan?
Brooklyn bridge.
I och med att jag var försenad var jag ju tvungen att få tag på syrran på något sätt och meddela detta så hon inte skulle behöva stå och vänta i en hel timme på mig. När jag insåg att det var omöjligt för mig att ringa hennes mobiltelefon, efter antalet försök, fick jag därför ringa mamma och Johan och be dem sms:a Tessan. Detta fungerade fint och memot kom fram. Vid fem träffade jag Tessan utanför lägenheten som hon och Jannic hyrde ett rum i. Det var sjukt kul att ses igen, men samtidigt väldigt overkligt. Det känns fortfarande ungefär som en dröm faktiskt..
På fredagen gick vi endast ut för att käka, annars stannade vi på rummet och snackade. Man har ju en del att prata om när man inte har träffats sen i augusti. På lördagen gick vi till HM på grund av sammarbetet mellan Lanvin och HM, vilket jag förståss var helt ovetande om. Det var i alla fall en massa folk där. Vi fick band på handleden, ungefär som ett åkband. På detta bandet fanns det en tid på 15 minuter som vi fick shoppa på. Vi fick dock vänta en och en halv timme innan vi ens fick börja shoppa. Tessan och Jannic ville gärna köpa solglasögon. Dock såldes det siste paret mitt framför ögonen på oss ungefär fem minuter innan vi fick börja shoppa. De köpte i alla fall ett läppstift var. Jag köpte absolut ingenting. Var dock sugen på en riktigt fin fin puffklänning i rosa. ;)
Senare på lördagen kom Rena, Rebecca och Marte och vi mötte upp med dem utanför deras hotel. Sedan gick vi till Brooklyn bridge en sväng innan vi började göra oss i ordning för kvällens bravader. Att berätta om kvällen från början till slut tänker jag inte göra. Men jag kan anslöja att festen blev rätt fin uppe på en av alla rooftops i Manhattan.
Söndagen var lite segare. Jag vaknade tidigt som vanligt efter cirka 2 och en halv timmes sömn. Jag var pigg som en lärka i ungefär två timmar och sedan började jag känna mig lite sliten. Jag gick dock ut med Tessan och Jannic för att käka brunch på ett mycket mysigt café och efter det sa vi hejdå. Ett ganska lätt hejdå denna gången eftersom jag ser systra min vid jul igen. Om ungefär en månad! :)
Tessan på "Grotto", en mysig resturang i Soho.
Grotto
Systrarna Björkheim i Soho.
Tessan och Jannic utanför en pizzeria.
En instickad bil. Enligt Rebecca har tjejen som har gjort detta allting i hela hennes lägenhet instickat..
Du kanske ska prova det i din betonglåda Cillan?
Brooklyn bridge.
Tessan & Jannic
Idag lämnade Tessan och Jannic Sverige och imorgon eftermiddag möter jag upp dem i NY. På lördag kommer Rebecca, Rena och Marte (en norsk tjej) ner till NY för att fira Renas födelsedag lite till. Hon fyllde ju inte mindre än 21 år igår! Weehoo! :)
Sudbury
I det senaste inlägget stod inte Sudbury, orten där jag bor i, i så fint ljus. Så nu tänkte jag berätta lite om vad det är för ställe jag bor på. Det är inte hemskt som det lät senast.
Sudbury är en vanlig förort här i Boston området. Vi kan dock skryta med den bästa pizzan, som jag har provat, i förorterna. Det bor cirka 10 000 personer här. Det kan man dock inte tro då allt är väldigt utspritt. Sudbury centrum är betydligt mindre än Älmhults centrum. Det består av en kina resturang, tj maxx, ett par pizzerior, några banker, ett bibliotek, två mataffärer, starbucks, CVS... Ja, det finns lite till. Men det är inte mycket. Själva centrumet är ungefär 500 meter långt och sträcker sig endast över en gata. Jag har hittills inte sett ett hyreshus som har fler en två våningar. Dock har en del av de vanliga bostadshusen tre våningar. Som ni förstår har vi inga skyskrapor här. Om man vill kan man gå igenom centrala Sudbury. Det kan dock anses som farligt då det för det mesta inte finns någon trottoar. Bil är alltså ett nödvändigt verktyg här.
Det finns fyra skolor här. Två 0-5 skolor, en 6-8 skola och en high school. Det finns även flertalet förskolor och en del av kyrkorna har även barnomsorg i sina byggnader.
Sudbury var platsen där större delen av "Ghosts of girlsfriends past" filmades. Här är en bild på kyrkan som är med i filmen.
Vi har ett par kändisar som bor här. En före detta Miss Amerika deltagare bor här i Sudbury och hennes barn går på Rebeccas värdbarns förskola. Det jag vill komma fram till är att vi ser henne med jämna mellanrum. Från första dagen var Rebecca övertygad om att hon var en model och efter lite "stalking" på internet hittade vi information om henne. Hon vann statliga deltävlingar av Miss Amerika, men kom aldrig bättre än 10:a i finalen med alla staterna. Något som intresserar mig betydligt mer är att Shaquille O'Neal bor här. För er som inte vet är han en basketboll spelare som numera spelar i Celtics. Han är utsedd till en av de 50 bästa basketspelarna genom tiderna. Med sina 216 centimeter och 147 kilon har han vunnit NBA 4 gånger. Annan fakta om Shaq som kan vara intressant är att han är med i Scary movie 4 och han har även gjort en rap-cd. Shaquille är arabiska och betyder "den lille krigaren" vilket är lite komsikt med tanke på hans storlek. Shaq tränar på samma gym som Rebecca gör vilket gör henne extremt stolt. Det gör dock lite ont i mitt idrottshjärta eftersom hon inte visste vem han var först och eftersom hon kallade honom Shaqira O'Neal ett tag utan att inse sitt misstag. Men det är ju bara att säga grattis till henne. Personligen har jag inte träffat Shaq ännu men jag hoppas på att springa in i honom någon dag. Han hade öppet hus för alla på halloween. Så alla som var ute och sprang efter godis i kylan fick mer än de hade hoppats på. Även detta gör mig lite bitter. Att jag inte ens försökte gå till hans hus. Men det är lätt att vara efterklok. Jag har en annan kul sak att berätta om Shaq. Renas värdpappa har en hel del fina kontakter. Shaq är en av dem. De brukade jobba ihop när Will, Renas värdpappa, jobbade i LA. Jag håller i nuläget på att försöka övertala Will att bjuda in Shaq med familj på middag.... och samtidigt bjuda in mig också. Det hade varit fint. Will har också Shaqs skor, de han använde i LA Lakers, i barnens lekrum på en av bokhyllorna. Skorna är lika långa som min arm, från armbågen till fingerspätsarna!!! Detta är inget skämt. Tyvärr har jag inga bilder för att bevisa det. Men om någon vill så kan jag ta kort på dem nästa gång jag är hos Rena.
Nattlivet i Sudbury börjar och slutar på Lavender, kinaresturangen som även har karaoke. Det innebär dock inte att man inte kan ha skoj! :)
Sudbury är en vanlig förort här i Boston området. Vi kan dock skryta med den bästa pizzan, som jag har provat, i förorterna. Det bor cirka 10 000 personer här. Det kan man dock inte tro då allt är väldigt utspritt. Sudbury centrum är betydligt mindre än Älmhults centrum. Det består av en kina resturang, tj maxx, ett par pizzerior, några banker, ett bibliotek, två mataffärer, starbucks, CVS... Ja, det finns lite till. Men det är inte mycket. Själva centrumet är ungefär 500 meter långt och sträcker sig endast över en gata. Jag har hittills inte sett ett hyreshus som har fler en två våningar. Dock har en del av de vanliga bostadshusen tre våningar. Som ni förstår har vi inga skyskrapor här. Om man vill kan man gå igenom centrala Sudbury. Det kan dock anses som farligt då det för det mesta inte finns någon trottoar. Bil är alltså ett nödvändigt verktyg här.
Det finns fyra skolor här. Två 0-5 skolor, en 6-8 skola och en high school. Det finns även flertalet förskolor och en del av kyrkorna har även barnomsorg i sina byggnader.
Sudbury var platsen där större delen av "Ghosts of girlsfriends past" filmades. Här är en bild på kyrkan som är med i filmen.
Vi har ett par kändisar som bor här. En före detta Miss Amerika deltagare bor här i Sudbury och hennes barn går på Rebeccas värdbarns förskola. Det jag vill komma fram till är att vi ser henne med jämna mellanrum. Från första dagen var Rebecca övertygad om att hon var en model och efter lite "stalking" på internet hittade vi information om henne. Hon vann statliga deltävlingar av Miss Amerika, men kom aldrig bättre än 10:a i finalen med alla staterna. Något som intresserar mig betydligt mer är att Shaquille O'Neal bor här. För er som inte vet är han en basketboll spelare som numera spelar i Celtics. Han är utsedd till en av de 50 bästa basketspelarna genom tiderna. Med sina 216 centimeter och 147 kilon har han vunnit NBA 4 gånger. Annan fakta om Shaq som kan vara intressant är att han är med i Scary movie 4 och han har även gjort en rap-cd. Shaquille är arabiska och betyder "den lille krigaren" vilket är lite komsikt med tanke på hans storlek. Shaq tränar på samma gym som Rebecca gör vilket gör henne extremt stolt. Det gör dock lite ont i mitt idrottshjärta eftersom hon inte visste vem han var först och eftersom hon kallade honom Shaqira O'Neal ett tag utan att inse sitt misstag. Men det är ju bara att säga grattis till henne. Personligen har jag inte träffat Shaq ännu men jag hoppas på att springa in i honom någon dag. Han hade öppet hus för alla på halloween. Så alla som var ute och sprang efter godis i kylan fick mer än de hade hoppats på. Även detta gör mig lite bitter. Att jag inte ens försökte gå till hans hus. Men det är lätt att vara efterklok. Jag har en annan kul sak att berätta om Shaq. Renas värdpappa har en hel del fina kontakter. Shaq är en av dem. De brukade jobba ihop när Will, Renas värdpappa, jobbade i LA. Jag håller i nuläget på att försöka övertala Will att bjuda in Shaq med familj på middag.... och samtidigt bjuda in mig också. Det hade varit fint. Will har också Shaqs skor, de han använde i LA Lakers, i barnens lekrum på en av bokhyllorna. Skorna är lika långa som min arm, från armbågen till fingerspätsarna!!! Detta är inget skämt. Tyvärr har jag inga bilder för att bevisa det. Men om någon vill så kan jag ta kort på dem nästa gång jag är hos Rena.
Nattlivet i Sudbury börjar och slutar på Lavender, kinaresturangen som även har karaoke. Det innebär dock inte att man inte kan ha skoj! :)
1 år och 1 dag
Vill bara meddela att jag har bott i USA i 1 år och 1 dag nu. Galet!
"Code blue"
Jag ber åter igen om ursäkt för dålig uppdatering av bloggen. Jag tenderar att uppleva saker och sedan tänka att jag ska skriva om dem utan att egentligen teckna ner någonting. Jag blir helt enkelt lite uppslukad i mitt eget liv och glömmer bort att uppdatera er som är intresserade av att läsa om mitt liv här i staterna.
Torsdag var den märklig dag. Jag väntade på att Derek, pojken i huset, skulle komma hem från skolan. Men han var sen och rätt som det var fick jag ett sms från honom att han var kvar i skolan och skulle komma hem senare. Jag antog att han valde att stanna där och plugga med några vänner eller nåt sånt. Men ack så fel jag hade. Vid 15.45 kommer Jordyns buss hem och jag satt i bilen nere vid busshållsplatsen och väntade på henne eftersom det var lite av ett busväder ute. Andra föräldrar kom de också och satt, precis som jag, tålmodigt och väntade. Jag började svära över hur bilförare här i staterna tenderar att krypa fram så fort det kommer en regndroppe på rutan. Det är ungefär som om de inte vet hur vindrutetorkare fungerar.. Vid klockan 16 kom äntligen en buss. Den kom dock från motsatt håll som den normalt kommer. Den stannade i alla fall vid ungefär samma ställe och ut kommer Derek. Jag var väldigt förvånad, men antog att det fanns senare bussar från hans skola som han kunde ta. Derek hoppar in i bilen och jag frågade honom om han ville sitta och vänta med mig på att Jordyn skulle komma. Jag sa till honom att hon kommer hem vilken sekund som helst för hennes buss är redan 15 minuter försenad. Derek vände sig helt lugnt mot mig och berättade att hennes buss troligtvis kommer vara minst en timme försenad. Han fortsatte att berätta att det var "code blue" vid en av grundskolorna här i Sudbury. Efter en stunds förvirring förklarade han att det innebär att det finns ett hot mot eleverna och lärarna på skolan och detta innebär att alla måste evakueras. I detta fallet var det ett bombhot mot skolan. Eftersom Rebeccas äldsta värdbarn, som är 7 år, går på denna skolan fick jag lite insiders om hur detta går till. Först och främst släcks hela skolan ner och blir helt mörkerlagd. Sedan tar varje lärare sina elever och ställer sig i ett hörn så långt ifrån dörren och så långt ifrån fönsterna som möjligt. Detta beror på att "code blue" också används ifall någon hotfull person befinner sig inne i skolan. Efter bland annat Columbine har det bestämts att det ska se ut som att klassrummen inte används eftersom de är släckta och ser ut att vara tomma på folk. Tanken är väl ganska smart i sig, men hur skrämmande är inte detta för en 7åring? Det finns även yngre barn. De yngsta är 5 år gamla.. Kan ni tänka er att stå i ett hörn i erat klassrum som en 5åring eller som en 7åring och vara blixt tyst eftersom någon kan vara i korridorerna med ett vapen? Helt fruktansvärt att det ska behöva vara så.
Denna gången var det ju som sagt dock ett bombhot och inte en beskjutning. De går igenom samma rutiner i vilket fall som helst och även om det denna gången gick bra, alla evakuerades och ingen bomb hittades, så är det en skrämmande situation.
För ett par år sedan. När mitt äldsta värdbarn, som nu går på college, gick första året på high school var det en tragedi där. En kille tog med sig en kniv till skolan och dödade en annan kille han inte ens kände på toaletten. Tragiskt.
Jag började skriva detta inlägget för tre dagar sen. Nu kan ni få läsa det. Jag lovar att berätta lite mer positiva saker om Sudbury, byn där jag bor, snart. Det är faktiskt ett lugnt och fint samhälle. Så detta kan ha varit årets händelse.
Peace out
Torsdag var den märklig dag. Jag väntade på att Derek, pojken i huset, skulle komma hem från skolan. Men han var sen och rätt som det var fick jag ett sms från honom att han var kvar i skolan och skulle komma hem senare. Jag antog att han valde att stanna där och plugga med några vänner eller nåt sånt. Men ack så fel jag hade. Vid 15.45 kommer Jordyns buss hem och jag satt i bilen nere vid busshållsplatsen och väntade på henne eftersom det var lite av ett busväder ute. Andra föräldrar kom de också och satt, precis som jag, tålmodigt och väntade. Jag började svära över hur bilförare här i staterna tenderar att krypa fram så fort det kommer en regndroppe på rutan. Det är ungefär som om de inte vet hur vindrutetorkare fungerar.. Vid klockan 16 kom äntligen en buss. Den kom dock från motsatt håll som den normalt kommer. Den stannade i alla fall vid ungefär samma ställe och ut kommer Derek. Jag var väldigt förvånad, men antog att det fanns senare bussar från hans skola som han kunde ta. Derek hoppar in i bilen och jag frågade honom om han ville sitta och vänta med mig på att Jordyn skulle komma. Jag sa till honom att hon kommer hem vilken sekund som helst för hennes buss är redan 15 minuter försenad. Derek vände sig helt lugnt mot mig och berättade att hennes buss troligtvis kommer vara minst en timme försenad. Han fortsatte att berätta att det var "code blue" vid en av grundskolorna här i Sudbury. Efter en stunds förvirring förklarade han att det innebär att det finns ett hot mot eleverna och lärarna på skolan och detta innebär att alla måste evakueras. I detta fallet var det ett bombhot mot skolan. Eftersom Rebeccas äldsta värdbarn, som är 7 år, går på denna skolan fick jag lite insiders om hur detta går till. Först och främst släcks hela skolan ner och blir helt mörkerlagd. Sedan tar varje lärare sina elever och ställer sig i ett hörn så långt ifrån dörren och så långt ifrån fönsterna som möjligt. Detta beror på att "code blue" också används ifall någon hotfull person befinner sig inne i skolan. Efter bland annat Columbine har det bestämts att det ska se ut som att klassrummen inte används eftersom de är släckta och ser ut att vara tomma på folk. Tanken är väl ganska smart i sig, men hur skrämmande är inte detta för en 7åring? Det finns även yngre barn. De yngsta är 5 år gamla.. Kan ni tänka er att stå i ett hörn i erat klassrum som en 5åring eller som en 7åring och vara blixt tyst eftersom någon kan vara i korridorerna med ett vapen? Helt fruktansvärt att det ska behöva vara så.
Denna gången var det ju som sagt dock ett bombhot och inte en beskjutning. De går igenom samma rutiner i vilket fall som helst och även om det denna gången gick bra, alla evakuerades och ingen bomb hittades, så är det en skrämmande situation.
För ett par år sedan. När mitt äldsta värdbarn, som nu går på college, gick första året på high school var det en tragedi där. En kille tog med sig en kniv till skolan och dödade en annan kille han inte ens kände på toaletten. Tragiskt.
Jag började skriva detta inlägget för tre dagar sen. Nu kan ni få läsa det. Jag lovar att berätta lite mer positiva saker om Sudbury, byn där jag bor, snart. Det är faktiskt ett lugnt och fint samhälle. Så detta kan ha varit årets händelse.
Peace out
Halloween
För andra året i rad spenderade jag halloween hos Meghans bror Aron. Det var åter igen en väldigt trevlig fest. Den var dock aningen annorlunda från förra året. Förra året var ju familjen Flintstones där och härjade. I år var det ju bara Barney, aka jag, kvar. Dock var hela familjen Welcome där i år igen och flertalet av Arons kompisar som var där förra året. Så trots att det var brist på svenske brudar var där trevligt sällskap. Den stora skillnaden från förra året var att Meg friade till Jenn. Hon hade ringen i en pumpa som hon hade skrivit "will you marry me" på. 
Jag som en fånge på rymmen och Jenn som vampyr. 
Meghan var Lady Gaga. Och väldigt naken... 
Del av familjen Welcome. 
Dave, Aron och Katie. 
De nyförlovade. Och ringen på ett hörn. 
Vad-har-jag-gett-mig-in-på-looken. 
Dekoration på Megs och Jenns dörr. 
Pumpan.
Förlovning
Koll på läget
Jag tänkte att ni kanske ville se vad det är för ställe jag bor på. Jag är dock en kass kamera ägare och har knappt några bilder på området här omkring. Faktum är att detta är den enda bilden jag har från grannskapet kring mitt nya hem. Detta är i alla fall Jordyn (till höger) och hennes bästa kompis Erin.
I övrigt tänkte jag bara påminna alla om att den här godingen var hos mig för i vintras. Det var tider det! Nu är hon dock på lite torrare äventyr! Läs om det på www.overcec.blogg.se
Små oskyldiga flickor....
Igår kväll och inatt var jag barnvakt åt en 10 årig flicka för att tjäna lite extra pengar medan föräldrarna var iväg över natten. Flickan hade även en kompis som sov över och jag höll på att dö av skratt i stort sett hela kvällen. Det roligaste var detta:
Vi går in i huset och flickan är mitt inne i att berätta att hon inte förstår sig på pojkar. De är såååå konstiga och hon vill aldrig ha med dem att göra. Vi kommer in i köket och där ligger tre barbies. Två flickor och en pojke. Hon berättar att hon brukar leka med barbierna och att flickorna torterar pojken. De ger honom elektriska chockar, stampar på honom och hänger honom dinglande ner från andra våningen. Efter ett tag blir även hennes kompis inne i hatet mot pojkar och kommer med följande idé..
- "If your boyfriend breaks up with you, you can just come home and torture this barbie-boy."
- "But I don't date boys."
- "No, but in the future."
- "NO! I will never ever date a boy. I hate them!"
Oskyldiga små 10åriga flickor....?
Vi går in i huset och flickan är mitt inne i att berätta att hon inte förstår sig på pojkar. De är såååå konstiga och hon vill aldrig ha med dem att göra. Vi kommer in i köket och där ligger tre barbies. Två flickor och en pojke. Hon berättar att hon brukar leka med barbierna och att flickorna torterar pojken. De ger honom elektriska chockar, stampar på honom och hänger honom dinglande ner från andra våningen. Efter ett tag blir även hennes kompis inne i hatet mot pojkar och kommer med följande idé..
- "If your boyfriend breaks up with you, you can just come home and torture this barbie-boy."
- "But I don't date boys."
- "No, but in the future."
- "NO! I will never ever date a boy. I hate them!"
Oskyldiga små 10åriga flickor....?
Nya tider
Som lovat kommer här en snabb uppdatering om min nya familj. Eftersom mamma och Johan va de enda som ville veta något om dem går det ju relativt snabbt att uppdatera. Den äldsta tjejen som inte bor hemma heter Amanda. Hon är 19 år. Nästa syster i ordningen är Morgan, 15 år. Efter det kommer den enda pojken. Derek som snart är 13 år. Sist och minst kommer Jordyn, en liten tjej som just fyllde 10 år. Mamma Dawn jobbar som konsult på IBM och pappa Dale jobbar med datorer. Jag vet dock inte mer än så om vad han gör...
Annars kan jag avslöja att syrran har bokat en resa hit. Hon och Jannic kommer den 18 november till NY och jag planerar att möta dem där över helgen. Känns ganska overkligt, men om mindre än en månad träffas Tessan och jag igen. Kul kul cykelhjul! 
Tessan I Central Park i sommras.
Korkort
Har inte tid att skriva egentligen, MEN...
IDAG KLARADE JAG DET SKRIFTLIGA PROVET FOR ETT KORKORT HAR I MASSACHUSETTS.
Grattis till mig! :)
Info om mina nya familj kommer i helgen.
IDAG KLARADE JAG DET SKRIFTLIGA PROVET FOR ETT KORKORT HAR I MASSACHUSETTS.
Grattis till mig! :)
Info om mina nya familj kommer i helgen.
Hal i jeansen
Faktum ar att jag har en hel del jeans med hal i dem. Det ar nastan sa att jag har lika manga hela fina jeans som jag har sondriga. Jag gillar de sondriga jeansen. De ar skona och de ar snygga. Men trots detta har jag borjat ifragasatta om jag kanske haller pa att bli for gammal for att anvanda dem. Jag ar ju inte speciellt gammal, men fragan ar vad alders gransen ar for att sluta anvanda haliga jeans? Idag fick jag fragan om jag har nagra hela jeans; och ja det har jag. Problemet ar att jag gillar mina haliga battre. Inte for att de ar snyggare an de hela, utan for att de helt enkelt ar skonare. Mina favorit jeans all times ar min systers jeans. Jag fick lana dem ett tag men sedan gick de tillbaka till sin ratta agare. Dessa jeansen har inga hal i dem... inte ens ett. Sa egentligen ar det syrrans fel att jag numera mest anvander haliga jeans. Eller kanske det ar jeans tillverkarna som inte kan producera jeans utan hal som jag gillar eller som passar mina fotbollslar. Nasta gang jag koper jeans ska jag i alla fall kopa ett par som ar hela. Jag tror nagon haller pa att vaxa upp... Men jag maste erkanna att alla dessa tankar kring jeans uppkom da jag fastnade i en kokslucka och nar jag sedan gick ivag gjorde jeansen ett ljud och det var inte av lycka utan av smarta. Krrrrrsssch...!
Bild uppdatering
En bild på mitt hår efter Rebecca har varit i farten.
Sarahs hejdåfest
Julia lämnade en liten hälsning.
Nytt
Jag ar ingen vidare bloggare har jag insett. Det storsta problemet jag har ar att jag hellre hittar pa saker an att skriva och beratta om dem for att sedan fa ett snitt pa 1,5 kommentarer per inlagg. Detta ar dock inte ett nytt inlagg da jag klagar utan jag vill papeka att jag forstar att intresset sjunker eftersom att bloggaren, jag i detta fallet, inte visar nagon storre entusiasm over att skriva sjalva inlagget.
Jag har borjat jobba i min nya familj nu. Min forsta dag var i fredags och eftersom barnen var lediga fran skolan bestamde jag att vi var tvungna att gora nagot roligt. Vi kom overens om att bowling kunde va kul och sedan var det full fart dit. Efter cirka 30 minuters bowlande trottnade de dock och borjade spela alla spel som kan tankas finnas i en spelhall. Det visade sig att det var darfor de ville bowla.. Mina nya vardbarn ar gamblers. Lite viktigare information ar kanske deras aldrar. Den aldsta ar 18 ar och flyttade precis hemifran for att ga pa college. De andra ar 15, 12 och 9. Den mellersta ar en pojke och de andra tva ar flickor.
Detta ar all information jag delar med mig av idag. Vill ni ha mer information om min nya familj sa ar det ju bara att fraga. Jag har en hel del att gora for tillfallet vilket ar min ursakt till att inte skriva mer. Jag maste plugga eftersom jag maste ta ett Massachussetts korkort eftersom mitt internationella bara galler i 1 ar.
Just nu bor jag i min gamla familj och tanken ar att jag ska flytta nasta mandag. Det aterstar dock att se.
Cut cut cut
I tisdags satt och och Rebecca och kollade på Friends. Rätt som det är vänder hon sig mot mig och frågar "Do you want me to cut your hair?". Jag svarar med "Okay". Innan vi viste ordet av det satte Rebecca fart mot CVS för att köpa en sax och några klämmor. Jag hoppade i duschen för att få håret vått och 10 minuter senare klipptes den fösta hårtussen av. Vi hade ungefär en timme på oss innan jag var tvungen att hämta Julia och denna timmen gjorde det hela ganska stressigt. Att Rebecca sedan började skratta och sa "You look amish. You look like an amish boy." vid 14.55 gjorde ju inte stressen mindre. Hon hann fixa frillan lite, men den var långt ifrån snygg när jag lämnade för att hämta Julia och för att träffa alla chicka morsor som säkerligen går till en stylist minst en gång i veckan...
På kvällen kom min frissör tillbaka och fixa till det hela. Nu ser det faktiskt bra ut måste jag säga. Fast tydligen är det inte så snyggt i nacken. Jag har dock filosofin att eftersom jag inte kan se det är det någon annans problem. Om folk inte gillar vad de ser i min nacke får de helt enkelt kolla någon annanstans! Idag kanske vi färgar det... vi får se. Men ni får helt enkelt föreställa er mitt snygga hår i en dag eller två tills jag skriver igen för jag har ingen bild för tillfället. Kommentera gärna uppmuntrande ändå! ;)
Igår morse lyckades jag ställa till det lite för mig. Julia ville att jag skulle locka hennes hår inför "wacky wednesday" och efter lite övertalning gick jag med på att göra det. MISSTAG! Första lockan fastnade i lockjärnet och sedan var det ett krig att få ut det igen. Jag fick ut en femtedel av det, vilket tog cirka en halvtimme och sedan tog jag fram saxen. Cut cut cut... Jag fick loss det där nedrans järnet.. men en hel del hår hängde med på köpet. Stackars lilla Jules!
På kvällen kom min frissör tillbaka och fixa till det hela. Nu ser det faktiskt bra ut måste jag säga. Fast tydligen är det inte så snyggt i nacken. Jag har dock filosofin att eftersom jag inte kan se det är det någon annans problem. Om folk inte gillar vad de ser i min nacke får de helt enkelt kolla någon annanstans! Idag kanske vi färgar det... vi får se. Men ni får helt enkelt föreställa er mitt snygga hår i en dag eller två tills jag skriver igen för jag har ingen bild för tillfället. Kommentera gärna uppmuntrande ändå! ;)
Igår morse lyckades jag ställa till det lite för mig. Julia ville att jag skulle locka hennes hår inför "wacky wednesday" och efter lite övertalning gick jag med på att göra det. MISSTAG! Första lockan fastnade i lockjärnet och sedan var det ett krig att få ut det igen. Jag fick ut en femtedel av det, vilket tog cirka en halvtimme och sedan tog jag fram saxen. Cut cut cut... Jag fick loss det där nedrans järnet.. men en hel del hår hängde med på köpet. Stackars lilla Jules!
Smidigt som smor
Helgen har passerat och alla ar vid liv. Det hela gick ovantat smidigt. Tonaringarna skotte sig gallant, sa vitt jag vet... och Julia gjorde lika dant. Jag insag dock att jag inte riktigt ar redo for att ha fyra barn annu. Helgen gick langsamt forbi och trots att jag tycker valdigt mycket om alla fyra var jag ganska rastlos och hade garna gatt ut med kompisar, om an bara for en kopp kaffe och for att konna ivag fran huset lite. Vi har ju tva hundar i huset och de var svarare an barnen den har helgen. En av dem vagrar att sova om han inte far sova i min sang vilket ar ett problem eftersom nar han sover med mig kan inte jag sova. Man kan ju tro att problemet ar latt att losa genom att bara stanga dorren, men alla som har en sallskapssjuk hund vet att detta bara resulterar i en massa gnallande och annu mindre somn. Sa jag fick helt enkelt bita i det sura applet och lata det lilla kraket sova i min sang. Vi hade aven en extra hund denna helgen. Julia har startat en liten petsitting verksamhet och eftersom jag tycker det ar kul att hon ar kreativ och forsoker tjana lite extra pengar kunde jag ju inte neka henne att gora det denna helgen heller. Problemet med denna hunden ar att den inte ar helt rumsren annu. Sa jag var tvungen att ga upp klockan 5 pa natten for att asa ut den.. Inte sa skoj, men hanterbart. Att den sedan kissade inomhus pa en matta var mindre kul..
Det basta under helgen var anda nar jag kollade pa Julias fotbollsmatch. En sekvens under matchen gjorde mig sjalaglad. Julia raddade bollen fran att ga in i mal och sedan startade hon spelet igen snabbt genom att kasta ut bollen pa kanten till en anfallare. Efter det vande hon sig om till mig for att va saker pa att jag hade sett vad som hande, sedan vilkade hon och log sitt bredaste leende.
Idag ar det ju kanelbullens dag. Det blir dock inte kanelbullar for mig, men jag har ett par gifflar kvar fran IKEA sa de ska jag ata. Sedan ska vi aven gora appelpaj har ikvall. Mums mums!
J
Disney World
Först och främst.
Tessan: Jag vill gärna komma på den sleepovern...! Kan vi boka in det redan nu tills när jag kommer hem?
Cillan: Jag hoppas också att de ska bete sig bättre denna helgen. Även om det var ganska komiskt när Charlie gjorde det. Det var ju så löjligt att vi bara började garva båda två ungefär två sekunder efter han sa det! haha..
Reb: Jag lovar att skriva en uppdatering efter helgen om hur tonåringarna skötte sig. Stay tuned!
Som jag redan har nämt var jag ju på Disney World förr förra helgen. Jag hade ju lite annat att uppdatera er på så därför blev det ingen vidare information om just detta. Nu får ni chansen att läsa om det! Jag åkte alltså dit med Rebecca och hennes värdfamilj. De hade planerat att åka dit sedan en lång tid tillbaka för att fira Ryans (Rebeccas värdpappa) födelsedag. På torsdagen ringde deras hotel hem till dem och sa att deras hotelrum var under renovering och därför har de blivit uppgraderade till ett svit som var cirka dubbelt så stor som den de hade bokat från början. Fest tänkte de och några minuter senare var Johanna Björkheim i deras tankar. Jag vet inte exakt var det var som gjorde att de ville bjuda med mig. Kanske min obestridliga charm, mitt stora glada leende eller helt enkelt hela paketet. Men oavsett vad det var så fick jag ett telefonsamtal vid kring 19-tiden på torsdag kväll. När jag sedan slutade jobbet vid 21.30 körde jag raka vägen till deras hus. När jag gick in igenom dörren kom Jenna (Rebeccas värdmamma) fram till mig och fråga på en gång om jag ville följa med. Svaret vet ni ju redan och efter detta besöktes diverse flygbolags hemsidor innan jag bokade min biljett till Orlando, Florida. Klockan 4 morgonen därpå startade min färd mot värmen och kring lunchtid var jag och min lilla ryggsäck utanför portarna till The Magic Kingdom.
Jag var sedan i Orlando till söndag eftermiddag då jag tog flyget hem till Boston igen. Under denna tiden besöktes Magic Kingdom, Epcot och Animal Kingdom. Jag hade inte tid för Hollywood Studios eller för vattenparken, men kul hade jag ändå! :) I Magic Kingdom såg jag bland annat det berömda slottet och träffade på Mickey och de andra små knuttarna som jag följde som liten. I Epcot var jag i diverse länder, till exempel Tyskland (vilket Rebecca var väldigt exalterad över), Frankrike, Mexico och Japan. Även Norge fanns där... men Sverige valde de bort. Jag funderade på att skriva ett brev till självaste Walt.. men sedan hörde jag ett bekant ljud i högtalarna i samband med att jag gick in i England. Musik från Saltkråkan! Så jag bestämde mig för att Sverige var där på sitt sätt ändå.. men Walt vandrar på en skör lina! Genom hela resan fick jag givetvis Sveriges uteslutning påpekad för mig hela tiden av Rebecca och hennes värdföräldrar. Till sist berättade jag om mina planer för dem. Nästa gång jag åker till Disney ska jag ta med mig Sveriges flagga och skapa min egen lilla svenska hörna. Skrattar bäst som skrattar sist! Ha! Animal Kingdom var fint även det. Jag och Rebecca var på safari och fick se lejon och elefanter bland annat. Vi passade även på att stanna till i Dinoland för att äta ett kalkonben. Hitten under hela resan var dock första kvällen i Magical Kingdom. Jag och Rebecca besökte Space Mountain och åkte en berg och dalbana som var i fullständigt mörker. Det enda man kunde se var stjärnor och andra planeter i vårt solsystem. Det var otroligt häftigt och att Rebecca satt och skrek och tjoade av förtjusning framför mig under hela färden gjorde inte det mindre härligt. Space Mountain är alltså ett måste för alla som besöker Disney World. :)
SLOTTET!
Kalle Anka och hand favorit tjejer..
Rebecca går på attack!
As did I...
Tschüss!
Tessan: Jag vill gärna komma på den sleepovern...! Kan vi boka in det redan nu tills när jag kommer hem?
Cillan: Jag hoppas också att de ska bete sig bättre denna helgen. Även om det var ganska komiskt när Charlie gjorde det. Det var ju så löjligt att vi bara började garva båda två ungefär två sekunder efter han sa det! haha..
Reb: Jag lovar att skriva en uppdatering efter helgen om hur tonåringarna skötte sig. Stay tuned!
Som jag redan har nämt var jag ju på Disney World förr förra helgen. Jag hade ju lite annat att uppdatera er på så därför blev det ingen vidare information om just detta. Nu får ni chansen att läsa om det! Jag åkte alltså dit med Rebecca och hennes värdfamilj. De hade planerat att åka dit sedan en lång tid tillbaka för att fira Ryans (Rebeccas värdpappa) födelsedag. På torsdagen ringde deras hotel hem till dem och sa att deras hotelrum var under renovering och därför har de blivit uppgraderade till ett svit som var cirka dubbelt så stor som den de hade bokat från början. Fest tänkte de och några minuter senare var Johanna Björkheim i deras tankar. Jag vet inte exakt var det var som gjorde att de ville bjuda med mig. Kanske min obestridliga charm, mitt stora glada leende eller helt enkelt hela paketet. Men oavsett vad det var så fick jag ett telefonsamtal vid kring 19-tiden på torsdag kväll. När jag sedan slutade jobbet vid 21.30 körde jag raka vägen till deras hus. När jag gick in igenom dörren kom Jenna (Rebeccas värdmamma) fram till mig och fråga på en gång om jag ville följa med. Svaret vet ni ju redan och efter detta besöktes diverse flygbolags hemsidor innan jag bokade min biljett till Orlando, Florida. Klockan 4 morgonen därpå startade min färd mot värmen och kring lunchtid var jag och min lilla ryggsäck utanför portarna till The Magic Kingdom.
Jag var sedan i Orlando till söndag eftermiddag då jag tog flyget hem till Boston igen. Under denna tiden besöktes Magic Kingdom, Epcot och Animal Kingdom. Jag hade inte tid för Hollywood Studios eller för vattenparken, men kul hade jag ändå! :) I Magic Kingdom såg jag bland annat det berömda slottet och träffade på Mickey och de andra små knuttarna som jag följde som liten. I Epcot var jag i diverse länder, till exempel Tyskland (vilket Rebecca var väldigt exalterad över), Frankrike, Mexico och Japan. Även Norge fanns där... men Sverige valde de bort. Jag funderade på att skriva ett brev till självaste Walt.. men sedan hörde jag ett bekant ljud i högtalarna i samband med att jag gick in i England. Musik från Saltkråkan! Så jag bestämde mig för att Sverige var där på sitt sätt ändå.. men Walt vandrar på en skör lina! Genom hela resan fick jag givetvis Sveriges uteslutning påpekad för mig hela tiden av Rebecca och hennes värdföräldrar. Till sist berättade jag om mina planer för dem. Nästa gång jag åker till Disney ska jag ta med mig Sveriges flagga och skapa min egen lilla svenska hörna. Skrattar bäst som skrattar sist! Ha! Animal Kingdom var fint även det. Jag och Rebecca var på safari och fick se lejon och elefanter bland annat. Vi passade även på att stanna till i Dinoland för att äta ett kalkonben. Hitten under hela resan var dock första kvällen i Magical Kingdom. Jag och Rebecca besökte Space Mountain och åkte en berg och dalbana som var i fullständigt mörker. Det enda man kunde se var stjärnor och andra planeter i vårt solsystem. Det var otroligt häftigt och att Rebecca satt och skrek och tjoade av förtjusning framför mig under hela färden gjorde inte det mindre härligt. Space Mountain är alltså ett måste för alla som besöker Disney World. :)
SLOTTET!
Kalle Anka och hand favorit tjejer..
Rebecca går på attack!
As did I...
Tschüss!
Nice work my friends
Så. Eftersom jag fick så många kommentarer på mitt förra inlägg (många i det här fallet är 8, men det är jag nöjd med) kommer jag fortsätta att blogga.
Jag har förstått att nyheten har spridits. Och Maria, jag ska besvara dina frågor riktigt snart. Dock är jag ju släkt med en viss Anita och är lite vidskeplig. Så jag kommer berätta om familjen när papperna är klara. Men jag har fått en ny familj vilket betyder att jag stannar i 6 månader till. Jag lovar att komma med mer information snart!
Min värdmamma är iväg nu. Totalt ska hon vara iväg i 10 dagar. På lördag åker även min värdpappa iväg och ska möta upp min värdmamma i Kalifonien. Han ska dock bara vara iväg tills på tisdag kväll. Men under denna tiden har jag de 4 barnen här hemma helt själv. Jag är säker på att det kommer gå bra, nu börjar barnen göra mig lite nervös. Jag frågade dem om de hade några planer för helgen och de tre äldsta hade alla tre en fin idé om vad de ville göra nu när föräldrarna är bortresta. Emily påstår sig vara inbjuden till en lag-sleepover. Sarah som spelar i samma lag påstår att det inte existerar någon sleepover. Sarah å andra sidan vill sova över hos en kompis på fredagen och på lördagskvällen vill hon gå ut... vad det nu betyder?! Charlie vill ha 5-6 vänner här i huset och Julia vill även hon ha en kompis som ska sova över. Så de har alla 4 mer eller mindre tänkt igenom vad de vill göra nu i helgen när föräldrarna är borta. Med tre tonåringar blir jag lite nervös över detta!
Dessutom har jag lyckats bli sjuk. Idag har jag haft feber hela dagen, men har jobbat på ändå. Det finns ju inte så mycket att välja på nu.. Jag hoppas bara att jag lyckas bli frisk innan helgen! Något säger mig att jag vill va i form för kommande utmaningar!
Over and out
J
Jag har förstått att nyheten har spridits. Och Maria, jag ska besvara dina frågor riktigt snart. Dock är jag ju släkt med en viss Anita och är lite vidskeplig. Så jag kommer berätta om familjen när papperna är klara. Men jag har fått en ny familj vilket betyder att jag stannar i 6 månader till. Jag lovar att komma med mer information snart!
Min värdmamma är iväg nu. Totalt ska hon vara iväg i 10 dagar. På lördag åker även min värdpappa iväg och ska möta upp min värdmamma i Kalifonien. Han ska dock bara vara iväg tills på tisdag kväll. Men under denna tiden har jag de 4 barnen här hemma helt själv. Jag är säker på att det kommer gå bra, nu börjar barnen göra mig lite nervös. Jag frågade dem om de hade några planer för helgen och de tre äldsta hade alla tre en fin idé om vad de ville göra nu när föräldrarna är bortresta. Emily påstår sig vara inbjuden till en lag-sleepover. Sarah som spelar i samma lag påstår att det inte existerar någon sleepover. Sarah å andra sidan vill sova över hos en kompis på fredagen och på lördagskvällen vill hon gå ut... vad det nu betyder?! Charlie vill ha 5-6 vänner här i huset och Julia vill även hon ha en kompis som ska sova över. Så de har alla 4 mer eller mindre tänkt igenom vad de vill göra nu i helgen när föräldrarna är borta. Med tre tonåringar blir jag lite nervös över detta!
Dessutom har jag lyckats bli sjuk. Idag har jag haft feber hela dagen, men har jobbat på ändå. Det finns ju inte så mycket att välja på nu.. Jag hoppas bara att jag lyckas bli frisk innan helgen! Något säger mig att jag vill va i form för kommande utmaningar!
Over and out
J
Återuppståndelse
Bloggen har återuppstått. Jag bestämde mig för att min blogg behövs finnas till i världen just nu. Mest eftersom jag fick skit av syrran om att den hade dött. Men en del av beslutet var mitt. Även fast min blogg har varit död i några månader har jag levt livet och hittat på en massa roliga saker... 
Jag har varit en del av en helkvälls uppträde på Lavender. En kina resturang som erbjuder karaoke. Den här kvällen var vi de enda som ville bjuda på en show så vi sjöng i stort sett varje sång. "Thank you Johanna and Rebecca for your preformance. Now up on stage: Johanna, Rebecca and Jenni." Ungefär så såg det ut under kvällen. Detta är ett kort på mig och Rebecca när vi sjunger I just can't wait to be king från Lejon kungen. 
Jag och Rebecca var och kollade på baseboll på Fenway Park. Red Sox förlorade dock... 
Jag tog med mina tyska vänner till en strand som ibland har sälar som ligger och solar. Denna dagen dök de inte upp dock.. 
Repris från förra hösten.. 
Jag gjorde en helgkurs på Silver Bay. Lärde mig om det amerikanske rättssystemet bland annat. Är nu mera en expert på att svara på frågor som "Someone killed my dog. Why?!" Ja.. en tjej frågade vår instruktör om detta mysteriet... 
Jag följde med Rebecca och hennes värdfamilj till Disney World. 
Slottet som på kvällen var centrum av ett vackert fyrverkeri.
Detta är i stort vad som har hänt här på andra sidan atlanten för min del. Om bloggen ska forsätta att leva krävs det kommentarer. Och NEJ det är inte nog att bara läsa. Jag är inget större fan av en envägars konversation. Så nu är det upp till er. Det är ett hot!
J
Körsbär
Idag åt jag körsbär. Jag älskar körsbär och vi hade sånna där riktigt stora och saftiga hemma idag. Självklart inköpta från närmsta affär.. Jag åt dem och var nöjd med livet. Sedan slog det mig att de inte var alls lika goda som körsbären på prästgården i Virestad eller som de i Fröseberg. Och framför allt är det ju inte alls lika gott att äta körsbär som man inte har plockat själv ifrån trädet. Eller som att äta körsbär medans man sitter högt uppe i ett körsbärsträd och dinglar med benen. Det är ju så det ska vara! Jag tänkte på detta en liten stund och sedan konstaterade jag att redan nästa år kommer jag sitta där och dingla med benen igen och äta så många körsbär att jag får ont i magen. Sedan konstaterade jag åter igen att jag är ganska nöjd med livet trots allt. Körsbär från affären är ju inte fy skam de heller! :)
Förresten så kommer min kära vän Rena tillbaka till staterna imorgon eftermiddag. Bara så där på tal om ingenting.
Förresten så kommer min kära vän Rena tillbaka till staterna imorgon eftermiddag. Bara så där på tal om ingenting.
