"Code blue"
Jag ber åter igen om ursäkt för dålig uppdatering av bloggen. Jag tenderar att uppleva saker och sedan tänka att jag ska skriva om dem utan att egentligen teckna ner någonting. Jag blir helt enkelt lite uppslukad i mitt eget liv och glömmer bort att uppdatera er som är intresserade av att läsa om mitt liv här i staterna.
Torsdag var den märklig dag. Jag väntade på att Derek, pojken i huset, skulle komma hem från skolan. Men han var sen och rätt som det var fick jag ett sms från honom att han var kvar i skolan och skulle komma hem senare. Jag antog att han valde att stanna där och plugga med några vänner eller nåt sånt. Men ack så fel jag hade. Vid 15.45 kommer Jordyns buss hem och jag satt i bilen nere vid busshållsplatsen och väntade på henne eftersom det var lite av ett busväder ute. Andra föräldrar kom de också och satt, precis som jag, tålmodigt och väntade. Jag började svära över hur bilförare här i staterna tenderar att krypa fram så fort det kommer en regndroppe på rutan. Det är ungefär som om de inte vet hur vindrutetorkare fungerar.. Vid klockan 16 kom äntligen en buss. Den kom dock från motsatt håll som den normalt kommer. Den stannade i alla fall vid ungefär samma ställe och ut kommer Derek. Jag var väldigt förvånad, men antog att det fanns senare bussar från hans skola som han kunde ta. Derek hoppar in i bilen och jag frågade honom om han ville sitta och vänta med mig på att Jordyn skulle komma. Jag sa till honom att hon kommer hem vilken sekund som helst för hennes buss är redan 15 minuter försenad. Derek vände sig helt lugnt mot mig och berättade att hennes buss troligtvis kommer vara minst en timme försenad. Han fortsatte att berätta att det var "code blue" vid en av grundskolorna här i Sudbury. Efter en stunds förvirring förklarade han att det innebär att det finns ett hot mot eleverna och lärarna på skolan och detta innebär att alla måste evakueras. I detta fallet var det ett bombhot mot skolan. Eftersom Rebeccas äldsta värdbarn, som är 7 år, går på denna skolan fick jag lite insiders om hur detta går till. Först och främst släcks hela skolan ner och blir helt mörkerlagd. Sedan tar varje lärare sina elever och ställer sig i ett hörn så långt ifrån dörren och så långt ifrån fönsterna som möjligt. Detta beror på att "code blue" också används ifall någon hotfull person befinner sig inne i skolan. Efter bland annat Columbine har det bestämts att det ska se ut som att klassrummen inte används eftersom de är släckta och ser ut att vara tomma på folk. Tanken är väl ganska smart i sig, men hur skrämmande är inte detta för en 7åring? Det finns även yngre barn. De yngsta är 5 år gamla.. Kan ni tänka er att stå i ett hörn i erat klassrum som en 5åring eller som en 7åring och vara blixt tyst eftersom någon kan vara i korridorerna med ett vapen? Helt fruktansvärt att det ska behöva vara så.
Denna gången var det ju som sagt dock ett bombhot och inte en beskjutning. De går igenom samma rutiner i vilket fall som helst och även om det denna gången gick bra, alla evakuerades och ingen bomb hittades, så är det en skrämmande situation.
För ett par år sedan. När mitt äldsta värdbarn, som nu går på college, gick första året på high school var det en tragedi där. En kille tog med sig en kniv till skolan och dödade en annan kille han inte ens kände på toaletten. Tragiskt.
Jag började skriva detta inlägget för tre dagar sen. Nu kan ni få läsa det. Jag lovar att berätta lite mer positiva saker om Sudbury, byn där jag bor, snart. Det är faktiskt ett lugnt och fint samhälle. Så detta kan ha varit årets händelse.
Peace out
Torsdag var den märklig dag. Jag väntade på att Derek, pojken i huset, skulle komma hem från skolan. Men han var sen och rätt som det var fick jag ett sms från honom att han var kvar i skolan och skulle komma hem senare. Jag antog att han valde att stanna där och plugga med några vänner eller nåt sånt. Men ack så fel jag hade. Vid 15.45 kommer Jordyns buss hem och jag satt i bilen nere vid busshållsplatsen och väntade på henne eftersom det var lite av ett busväder ute. Andra föräldrar kom de också och satt, precis som jag, tålmodigt och väntade. Jag började svära över hur bilförare här i staterna tenderar att krypa fram så fort det kommer en regndroppe på rutan. Det är ungefär som om de inte vet hur vindrutetorkare fungerar.. Vid klockan 16 kom äntligen en buss. Den kom dock från motsatt håll som den normalt kommer. Den stannade i alla fall vid ungefär samma ställe och ut kommer Derek. Jag var väldigt förvånad, men antog att det fanns senare bussar från hans skola som han kunde ta. Derek hoppar in i bilen och jag frågade honom om han ville sitta och vänta med mig på att Jordyn skulle komma. Jag sa till honom att hon kommer hem vilken sekund som helst för hennes buss är redan 15 minuter försenad. Derek vände sig helt lugnt mot mig och berättade att hennes buss troligtvis kommer vara minst en timme försenad. Han fortsatte att berätta att det var "code blue" vid en av grundskolorna här i Sudbury. Efter en stunds förvirring förklarade han att det innebär att det finns ett hot mot eleverna och lärarna på skolan och detta innebär att alla måste evakueras. I detta fallet var det ett bombhot mot skolan. Eftersom Rebeccas äldsta värdbarn, som är 7 år, går på denna skolan fick jag lite insiders om hur detta går till. Först och främst släcks hela skolan ner och blir helt mörkerlagd. Sedan tar varje lärare sina elever och ställer sig i ett hörn så långt ifrån dörren och så långt ifrån fönsterna som möjligt. Detta beror på att "code blue" också används ifall någon hotfull person befinner sig inne i skolan. Efter bland annat Columbine har det bestämts att det ska se ut som att klassrummen inte används eftersom de är släckta och ser ut att vara tomma på folk. Tanken är väl ganska smart i sig, men hur skrämmande är inte detta för en 7åring? Det finns även yngre barn. De yngsta är 5 år gamla.. Kan ni tänka er att stå i ett hörn i erat klassrum som en 5åring eller som en 7åring och vara blixt tyst eftersom någon kan vara i korridorerna med ett vapen? Helt fruktansvärt att det ska behöva vara så.
Denna gången var det ju som sagt dock ett bombhot och inte en beskjutning. De går igenom samma rutiner i vilket fall som helst och även om det denna gången gick bra, alla evakuerades och ingen bomb hittades, så är det en skrämmande situation.
För ett par år sedan. När mitt äldsta värdbarn, som nu går på college, gick första året på high school var det en tragedi där. En kille tog med sig en kniv till skolan och dödade en annan kille han inte ens kände på toaletten. Tragiskt.
Jag började skriva detta inlägget för tre dagar sen. Nu kan ni få läsa det. Jag lovar att berätta lite mer positiva saker om Sudbury, byn där jag bor, snart. Det är faktiskt ett lugnt och fint samhälle. Så detta kan ha varit årets händelse.
Peace out
Kommentarer
Postat av: rebecca
Läskigt! Be safe!
Postat av: Nicolina
Vi hade en sån när jag var i USA, fast det kallades för lock down. De släckte allt och jag trodde att jag skulle dö. Sen visade det sig att det bara var en övning, som alla utom jag visste om. Kul.
Trackback
