bjorkheim

Idag träffade jag en svensk mormor vid poolen. Hon var här och hälsade på sina barnbarn och hon var överlycklig för att få prata lite svenska då hennes engelska inte var den bästa. Hon är från Helsingborg och påminnde mig sååå mycket om min egna mormor. Det var höjdpunkten på min dag! Så mormor, om du kommer över atlanten kommer det va höjdpunkten för månaden, minst! Jag saknar dig!

I söndags var jag på whale watching. Jag och några kompisar körde till Gloucester och därifrån åkte vi med en båt ut på atlanten. Vi lämnade hamnen vid runt klockan 14 och satte full fart mot sydöst. När vi hade varit på båten i en timme lite drygt började det ösregna så vi var tvungna att gå in i hytten om vi inte ville bli genomvåta. Vågorna var höga och båten guppade upp och ner. Detta resulterade i att besättningen gick runt och gav alla som ville en spypåse. Då bestämde vi oss för att gå ut på däck igen. Vi gick längst fram i båten där det guppade som mest. Det var svårt att hålla balansen, men riktigt härligt att gunga med i havets vågor. Efter ett tag kom dock en i personalen och sa att vi var tvungna att gå därifrån för att det var för farligt. Jag ser det dock mest som att hon tog iväg det roliga... Efter cirka två timmar kom hittade vi valarna. Sex stycken räknades det till, men vi var inte säkra på antalet eftersom alla inte var uppe vid ytan samtidigt. Det fanns i alla fall två barn bland dem och de var på riktigt lekhumör. De hoppade upp med hela kroppen ur vattnet och dunsade ner igen så vattnet skvätte runt ikring dem. Detta är tydligen något de inte gör så ofta. Vår guide berättade att hon åkte på whale watching i 15 år utan att se detta. De simmade även runt och snurrade vid ytan så att det såg ut som att de vinkade till oss vilket var ganska häftigt. De vuxna var inte fullt lika roliga, men när de simmade under vår båt insåg jag hur stora de var och jag var helt tagen. Det var helt underbart! Jag kan tyvärr inte förklara hur häftigt det var, det är något ni måste uppleva själva. Det var så man tappade andan liksom.. Helt underbart!

Igår hände något annat spännande. Jag blev stoppad av polisen. Jag var på väg hem från Rebecca vid midnatt och jag satt glatt och sjöng i min bil. Rätt som det var såg jag blåljusen i backspegeln. De var ganska långt bakom mig och jag tänkte att de hade ett larm någonstans så jag stannade vid sidan så att de kunde köra förbi mig på ett lätt och enkelt sätt. De stannade dock bakom mig och jag blev riktigt nervös. De stod där i ett par minuter innan de äntligen började gå mot bilen. Jag noterade bara en av dem först och hon var på passargerarsidan, så jag öppnade det fönstret och sa hej så glatt som jag bara kunde för stunden. Hon svarade bara med "other side" och jag vände mig om och såg en annan polis. Han bad om körkort och registreringsbevis, så jag gav honom mitt internationella körkort, mitt pass, mitt svenska körkort och registreringsbeviset. Direkt när han fick allt det vände de båda om och gick tillbaka till polisbilen. Sedan dröjde det ungefär fem minuter innan de kom tillbaka. Jag hann tänka ganska mycket under denna tiden.. Jag trodde inte att jag hade kört för fort, men jag var så nervös att jag började tro att jag kanske hade gjort det i alla fall. Till sist kom polismannan upp till rutan igen och frågade mig om jag visste att ett av mina framljus var sönder. Jag var väldigt lättad och svarade nej med en suck. Sedan sa han "Are you aware of that I can take you to prison?". Nu fick jag panik! Va?! Fängelse? Han forstatte, "You don't have a Massachussetts driverslicence and you need to have that to drive in this state." Jag svarade med att jag hade ett internationellt körkort, men han gav sig inte. Så jag bestämde mig för att kapitulera. Jag låtsades vara dum och sa att jag inte visste det och han var nöjd med det svaret. Han sa sedan till mig att köra hem, fixa ljuset och gå online för att kolla upp vad jag måste göra för att ta körkort här. Jag svarade "Yes, sir" och sedan sa han godnatt och lät mig fortsätta min färd hemåt.


Knölval! :D

Som ni kanske märker har jag inget större sug efter att skriva på min blogg. Jag önskar att jag hade det, men just nu är det bara ett tvång. Snart vänder det nog igen och då ska ni få läsa lite mer om vad jag hittar på här i staterna. För tillfället får ni dock nöja er med resuméer.

Det som har hänt är:

1. VM har börjat och med tanke på vilket umgänge jag har här kan ni ju gissa vilka det hejjas på.

2. Jag har varit på en tysk sommarfest.
 
3. Jag har fått öroninflamation. Jag har aldrig haft det innan. Jag har aldrig ens ätit pencilin mot något enligt mor min. Ont gör det, men jag är väldigt tacksam att jag bor med två doktorer då de snabbt konstaterade vad det var och beställde medicin till mig.

4. Ett träd på vår trädgård föll på elledningen som ansluter till huset via mitt rum. Jag var helt säker på att trädet skulle landa på mig när jag låg i sängen och inte kunde sova på grund av min öroninflamation. Huset skakade och jag hörde glas gå sönder, men när trädet inte hamnade i mitt rum var jag nästan säker på att Kim och Roger hade fått det över sig i sitt rum. Dock var det inte så heller. Trädet, som idag visade sig vara träden, landade på elledningen och slet ut den ur väggen. Strömmen gick dock inte vilket inte kändes så bra eftersom elledningen låg precis framför dörren och vi var rädda att huset skulle börja brinna. Därför ringde vi polisen och brandkåren som kom och tittade till allting. De gjorde dock inget utan bad oss bara ringa vårt elbolag. Vi gjorde detta och de sa att de skulle va vid huset vid klockan halv 2. Vi väntade uppe på att de skulle komma eftersom vi inte vågade sova så länge strömmen var igång. När elgrabbarna äntligen kom stängde de av strömmen och sedan jobbade de med träden till klockan 4 på morgonen. Där efter somnade jag och sov hela två timmar innan det var dags att börja jobba. Inte så kul!



Tysk mat.


Tysk sommarfest.


Luftgevärsskytte. Blev riktigt imponerad av Rebecca måste jag erkänna.


Snygg outfit! :)


Tysklands öppningsmatch.


Sonja och Rena innan matchen.


Jag gav också luftgeväret ett försök men fick se mig besegrad.

Idag pratade jag med mamma. En mycket trevlig konversation om allt vi missat i varandras liv under de senaste två veckorna då vi inte har lyckats vara online samtidigt. Hon berättade om myggexplosionen som pågår i södra Sverige efter allt regn har fallit och solen kommit fram. Hon berättade även att det är ett ormår där hemma. Jag var för studen väldigt glad att jag missar detta året där hemma då jag är onormalt rädd för ormar. Lyckan varade inte länge dock! Efter Julia hade kommit hem från skolan ville hon göra sin läxa ute på gräsmattan. Medans hon gjorde det tänkte jag vara effektiv och vika lite tvätt. Rätt som det är hör jag ett skrik och tio sekunder senare kommer Julia springandes upp för trappan. Det var en orm i trädgården och när Julia skulle gå in trampade hon precis bervid den så ormen väste emot henne. När hon kom upp till mig för att berätta hade hon tårar i ögonen och sa att hon förstår varför jag är rädd för ormar. "De är ju såååå läskiga!" Det dröjde dock inte länge innan hon ville att vi skulle gå ner för hon ville visa vart hon såg ormen. Eftersom jag inte vill att hon ska bli lika rädd för ormar som jag bestämde jag mig för att vara modig och låtsas som att jag inte alls tycker att ormar är läskiga. Så jag gick med henne för att se stället där ormen var. När vi kom dit ville jag inte gå för nära utan jag stannade 4, 5 meter ifrån stenmuren som ormen hade varit vid tidigare. Rätt som det var såg jag den. Betydligt närmare nu än den hade varit innan. Den var kanske 3 meter ifrån mig! Direkt vände jag på klacken och gick in i huset. Pulsen slog i en rackarns fart och jag var inte ett dugg modig längre. Jag måste dock passa på att berömma mig själv då jag varken skrek eller grät under mitt möte med ormen. Senare pratade jag med Kim om det hela. Hon berättade att den ormen bor där, den bodde där förra sommaren också. Hon berättade även att den ibland hittar in i källaren och bor där när den känner för det. Jag frågade henne om den var giftig. Hennes svar: "I have no idea." Det känns ju lagom kul!

Senare under eftermiddagen gick Julia på jakt. Det visade sig att hon kom över sin ormfobi väldigt snabbt och hon tog ett av Charlies baseboll trän för att jaga bort vår slingriga granne. Hon vågade inte gå för nära så hon slog runt om i marken för att ormen skulle flytta sig. Den rörde sig dock inte ur fläcken. Så hon bestämde sig för att kasta/rulla baseboll trät över ormen. Hon gjorde detta, modig som hon är. Det visade sig dock att ormen inte brydde sig ett skit om detta, utan låg lugnt kvar och bara tittade på henne. Ytterligare en sak som inte känns bra. De säger ju att ormar är räddare för oss människor än vi är för dem. Men inte denna ormen. Han/hon är inte ett dugg rädd för oss och det får mig att tro att den faktiskt är giftig, annars hade den nog inte varit så självsäker. Jag har aldrig sett en självsäker snok... och det måste ju ligga nåt i det?!

Nu ska jag googla vilka ormar som finns i detta området för att se om jag kan lista ut vem som egentligen är min granne...

---

Jag har även underbart goda nyheter idag. Cathrine och Louise har bokat sitt flyg till staterna! Om 20 dagar träffar jag dem i Miami!!!!! :D

Idag tar 91:orna i Älmhult studenten. Helt sjukt! Det känns som att det var nyss jag tog studenten och nu har det gått ett helt år... Grattis till alla er i alla fall!

Sen senast jag skrev har Tyskland lyckats vinna Eurovision song contest vilket har firats. Jag hade turen att bli bjuden på middag och drinkar tack vare detta. Jennifer har fyllt år, vilket firades med en cook out en solig dag i Plaistow. En av mina visdomständer gjorde ont så att jag knappt kunde äta och sedan en vecka senare känner jag inte av den alls. Att sommaren är här har jag ju redan berättat. Men jag måste säga det igen för det är otroligt fint i stort sett varje dag.

Imorgon ska jag spela lazerzone. Vi har det som au pair möte och det ska bli väldigt skoj! Annars har jag inga vidare planer för helgen då jag ska jobba en del. Det återstår att se hur mycket.


Middag och en spännande drink. Rebecca försökte göra en piggelindrink till mig, men tro det eller ej, i USA finns inte alla ingredienser som krävs för detta. Hon improviseade därför en del... Men det är väl tanken som räknas!


Innan läggdags i fredags.


Jennifers fina cykelhjälm som jag gav henne.