bjorkheim

Igår när jag och Sarah kom hem från hennes fotbollsträning var det helt bäcksvart i Wayland. Efter att det hade ösregnat i två och ett halvt dygn klarade inte östkusten av mer. Brunnarna var överfyllda med vatten och att köra bil var ungefär som att köra över en å. (Kan jag tänka mig.) Man fick vattenplaning hela tiden och såg knappt ingenting på grund av allt vatten. Så strömmen gick helt enkelt för att det regnade för mycket. Skönt nog så var den tillbaka när jag vaknade och då hade det äntligen slutat regna också! För att mixa till det hela lite så har det haglat och snöat lite idag. Åh vad jag längtar till våren!

Idag jobbar jag i stort sett hela dagen eftersom Julia och Charlie är sjuka. Jag vet dock inte hur sjuka de är eftersom när det började snöa sprang båda två ut och skuttade runt i full fart. Jag tror mest att de var trötta efter allt regnet. Nu sitter vi i alla fall här hemma och kollar på film.



PS. Jag tappade min mobil igår när jag och Sarah sprang till bilen i ösregnet. När vi hade kört ifrån fotbollen märkte jag att jag inte hade den med mig så vi fick vända om och jag var ute i regnet och letade efter den. Sarah ringde till den samtidigt och någon kille som hade hittat den svarade. Han hade hittat den ute på gatan och tagit in den. Ibland har man tur!

---

Önskelista på önskemål

• Marabou
• Småländsk lökkorv
• Romerska bågar
• Geisha

Om cirka en halvtimme ska jag gå och lägga mig om jag har fått tag på Sarah då så att planerandet inför helgen kan bli klargjort. Sedan ska jag upp cirka 2 timmar senare för att kolla på hockey. Sverige är ju trots allt i kvartsfinal i OS så det får jag ju bara inte missa! Efter denna matchen ska jag lägga mig och sova i cirka 4 timmar till innan jag måste gå upp och göra mig i ordning för att möta alla föräldrarna på Julias skola. Hon har nämligen öppet hus imorgon bitti klockan 8 och eftersom ingen av hennes föräldrar kan komma så känner jag mig hedrad att va inbjuden. :) Så imorgon ska jag och Julia gå upp klockan 6.50 och göra oss snygga innan Julia ska visa mig och alla andra besökare vad hon har lärt sig om eliktricitet. Imorgon kan nog bli en lååång dag.. Men det är ju bara vinter OS vart fjärde år så då kan man ju inte ligga och sova!



Julia och jag lekte 20 frågor i bilen innan idag när vi väntade på Sarah. Det var hennes tur att gissa och saken jag tänkte på var en spegel. Det är ju inte så lätt att gissa och efter ett tag bestämde jag mig för att ge henne en ledtråd och sa: "The ones that are happy with themselves usually likes this thing but the ones who are not happy with themselves dislikes it or even hates it."
Julias svar: "Church." Och sen föjlde ett gapskratt.



PS. Precis nu när jag skrev detta inlägget gick strömmen. Kul info. Jag vet!

Idag ringde Sarah mig när hon var i skolan och sa att hon var sjuk och undrade om jag kunde komma och hämta henne. Självklart kunde jag köra och hämta henne så jag satte mig i bilen på en gång. När jag kom till skolan uppstod det dock ett problem. Jag fick inte ta med mig Sarah hem. Trots att hon är 15 år och väldigt kapabel till att själv veta vem hon bör och inte bör ta emot skjuts från vägrade skolan låta henne åka med mig. Problemet var att jag inte stod på hennes "emergency list" och sekreteraren kunde inte få tag på varken Kim eller Roger så att de kunde godkänna att hon fick åka med mig hem. Så efter en halvtimmes väntan på kontoret på skolan fick jag köra hem själv igen och Sarah fick sitta inne hos skolsköterskan tills hennes skoldag var över. Då fick jag hämta henne. Detta har jag svårt att tänka mig att det skulle hända i Sverige. Men vad säger man? There is no place like Amerika?!

Jag har varit lite sur på det senaste för att jag inte har fått så många kommentaret på mitt bloggande. Har bland annat sagt till Cillan att jag inte orkar med min blogg längre. Men nu såg jag att jag hade en massa kommentarer som jag inte hade godkännt. Så mina tekniska kunskaper verkar vara de som sviker mig mer än mina läsare. Nu tar jag då en chans att svara på ett par kommentarer.


Therese: Vi ska gå dit och äta när du kommer och hälsar på. Inte om du kommer och hälsar på. Och ja, min reaktion till Olgas tankar om all länderna som var på plats var ganska rolig. You nasty Swedes! haha..

Jennie: Chicken terriaki står på schemat när jag kommer hem. Kanske en vinpimplar kväll med god mat och lite skitsnack?! :) För övrigt så kräver masken väldigt mycket träning. Jag har redan försökt mig på den och det var ingen vacker syn. Jag hade nästan sönder Sannas golv och mig själv. Skrämde även livet ur Sannas föräldrar under föreställningen.

Nicolina: Jag ska komma ihåg dina råd om hur man ska skrämma tonårsflickor. Det jag undrar är dock. Hur vet du allt detta? :P

Igår var det en ovanlig fredag då jag, Cecilia, Sarah och Olga festade lite. Jag har bara ett några citat som jag måste dela med mig av. Sarah och Olga är från Tyskland, men Olga har bott i Ryssland i halva sitt liv. Hon fällde några kommentarer som jag sent kommer att glömma.

"In Russia you are born to drink."
"You nasty Swedes. I can be nasty too!"
"I hate German people. They are all back stabers."

Visst är det underbart att lära känna människor från andra länder! Jag lär mig nya saker varje dag!

En del människor imponerar på mig. Anja Pärson är en av dem. Igår gick jag in på aftonbladet och såg att Anja hade varit i en jättekrasch. Idag satt jag framför tv'n och såg samma Anja Pärson åka i full fart ner för backen och ta hem brons. En sådan krasch hon var i igår hade kunnat förstöra hela hennes karriär. Den hade kunnat slå sönder flertalet ben och ledband i hennes kropp. Den hade också kunnat förstöra så mycket mer. Hon hade tur som klarade sig ifrån de fysiska skadorna. Men det faktum att hon dagen efter ställer sig i startfållan utan att visa något tecken på rädsla är för mig otroligt coolt gjort. Inte bara det att hon körde loppen, hon gjorde det dessutom så pass fort att hon vann en bronsmedalj. Det är väl troligtvis detta som gör Anja så bra. Att hon är orädd. Jag kan ju bara jämföra detta med mig själv. Personligen är jag rädd för att hoppa bock. Anledningen är att jag bröt mitt båtben när jag hoppade bock för si sådär 7, 8 år sedan. Visst är det ganska töntigt att va rädd för att hoppa bock. Men det Anja gjorde idag var modigt. Det är väl som dem säger "just get back up on that horse".

---

På tal om något helt annat så testade jag att laga en ny maträtt idag. På kinaresturangerna här älskar jag att äta Chicken terriaki så ikväll bestämde jag mig för att göra ett eget försök på denna maträtt. Det slutade faktiskt riktigt gott och frågan är om inte jag är på väg att bli en mästerkock. Men det är nog tur att jag inte är hemma nu, så att ingen kan dra nytta av att jag har sagt det!

Igår skulle jag och Sarah (kompis) laga lunch tillsammans. Vi gick till affären med planen att äta en kycklingsallad men när vi var där fick jag för mig att vi kunde äta tacos istället. Jag fick inte så mycket medhåll utav Sarah men jag bestämde mig för att köra på mitt egna race. Efter långt om länge när vi håller på att laga maten erkänner Sarah att hon aldrig har ätit tacos. Aldrig ätit tacos?! Ouuups! Det var inte så väntat. Eftersom det var en hit och Sarah mest satt och sa mmm, mmm hela tiden vi åt planerar jag nu att introducera detta för resten av de tyska au pairerna.

Igår kom även Cecilia hit på eftermiddagen. Vi kollade på OS tillsammans och självklart avslutades dagen med Sverige-Tyskland. Detta resulterade även i att jag vann en middag. Sarah och jag slog vad om vilka som skulle vinna och självklart vann ju mitt lag. Så nu kan jag se fram emot en god, tysk, hemlagad middag. :)  

Igår satt jag klistrad framför tv'n här hemma och kollade på Charlotte Kalla när hon tog hem Sveriges första OS-guld i Vancouver. När Kalla stod vid starten presenterade kommentatorn henne så här: "This is who they all are fearing, Charlotte Kalla!" Jag satt som besatt framför tv'n under hela loppet och jämförde tider. Jag var nervös och exalterad. Framför allt var jag SVENSK! Det kändes nästan som om jag var hemma och kollade på OS. GULD.

Igår var det ju som de flesta vet alla hjärtans dag. Det firades med att vi åt brunch och passade på att fira Emily som fyller 17 år idag. Brunchen var en helt ny upplevelse för mig då amerikaner har väldigt mycket att säga i allmänhet. Så genom hela brunchen kan jag inte komma på ett enda lugnt samtal. Men jag hade roligt! Sedan åt vi tårta och sjäng happy birthday till Emily och efter det var det dags för presentöppning. När Emily hade öppnat alla sina paketer kom Kim (mamman i familjen) helt plötsligt in i rummet med fyra stora kassar. Hon gick fram till oss flickor en i taget och gav oss paketerna som var i. Vi fick varsin scrapbook! Dessutom gav Roger (pappan) mig tulpaner.

På eftermiddagen åkte sedan hela familjen förutom Emily till Vermont för att åka skidor, vilket var anledningen till att vi firade henne igår. Så eftermiddagen var lugn och på kvällen bestämde jag mig för att köra och hälas på Cecilia som nu bor lite drygt 20 minuter ifrån mig. :) Vi åt kinamat och sedan körde vi till friendlys för lite desert. Detta slutade med att Cillan spydde. haha!!

I morse överraskade jag Emily med frukost på sängen eftersom det är hennes födelsedag. Jag gjorde vofflor och det var hur gott som helst! Det blev dock ingen sång då jag kände att hon nog skulle uppskatta om jag lät bli mer. ;)

Igår var jag ute med några kompisar i Cambridge på ett Valentines party. Jag hade byggt upp lite förväntningar om att det skulle va 600 personer där och att det skulle va fullt drag. När vi kom dit var det nog cirka 20 personer där.. Och var det nåt drag? Nej, inte om man inte räknar med en brud i gul tröja och vita leggins som spann runt på dansgolvet som en galning. Det droppade visserligen in folk hela tiden, men i slutändan var det kanske 100 eller lite fler på det stora valentines partyt. En del saker var dock roligt. Som till exempel när en kille kom fram till mig och frågade om jag ville se "an awesome dancemove". Visst säger jag helt ovetande om vad han hade att visa. Han kastar sig ner på golvet och gör masken cirka 10 gåner innan han dansar in i en massa folk. haha! De som har sett mig göra masken hade varit imponerade av vad han gjorde. Han kunde faktiskt göra det bra, men oj vilken chock det var!


Förresten! Det verkar som om våren är på gång här! :) Jag tvekade på att skriva om det eftersom jag vill ju inte "jinx it". Men jag är så exalterad att jag inte kan låta bli! :) Jag var ute och sprang igår och det var så himla skönt. Jag behövde inte ha varken vantar eller mössa och luften var så där härligt vårkylig bara och solen värmde. Det enda som saknades för att jag ska kunna säga att våren är här var lukten. Det lukade inte vår. Men eftersom allt det andra är här så inväntar jag nu lukten av vår. :)

Idag skulle det bli en snöstorm här i Wayland. Jag har gått och väntat på den hela dagen men inget har hänt. Eller tja, det har kommit cirka 2 centimeter snö. Men det är allt. Detta orsakade dock att alla barnens aktiviteter efter skolan blev inställda. I och med detta slutade jag jobba vid klockan 5 idag. Barnen har pratat om att skolan kanske kommer vara stängd imorgon men det kommer den nog inte vara. För att den ska stängas krävs det att det kommer två, tre decimeter snö, berättade en av dem. Jag kan inte förstå hur ett land som är så pass utvecklat som USA kan ha problem med att få barnen och lärarna till skolan när det kommer ett par decimeter snö. Problemet är väl egentligen att det inte finns någon lag på att man måste ha vinterdäck här vilket innebär att ingen har det. Det är liksom inget man prioiterar. Inte ens om man har pengar till det. Istället för att lägga de pengarna på däck stänger man alltså hellre ner skolor när det snöar för mycket. Detta måste ju innebära att många föräldrar måste stanna hemma från sina jobb eftersom barnen inte kan va hemma själva. Det jag frågar mig själv då är om det verkligen inte skulle vara billigare att skaffa vinterdäck?! Och inte bara det, det finns ju även en viss säkerhetsrisk i det hela! Det är ju trots allt lika kallt här som det är hemma i Sverige om vintarna. Jag har frågat mina värdföräldrar om varför skolorna stängs ner på grund av snöstormar och de enda svaret jag får är att "they almost never do". Men det gör ju uppenbarligen det ibland! Jag försöker förklara för dem varför jag tycker att det är så konstigt men det är en total krash. De förstår inte hur jag tänker och jag förstår inte hur de tänker. Det jag verkligen inte förstår är hur de inte reagerar på det faktumet att skolor stängs på grund av snöfall. Det är bara helt sjukt enligt mig! Det finns ingen logisk förklaring till varför skolorna stängs. Skaffa vinterdäck för fasen! Jag förstår inte hur föräldrarna ens kan godkänna att skolbussarna kör utan vinterdäck på vintern när det är under nollan. Jag förstår helt enkelt inte.

---

Nicolina: Jag har ännu inte gått in på flickornas rum med grytlock på morgonen men det är fortfarande något jag överväger att göra och jag har min värdmammas stöd. haha! Dock vill jag inte straffa dem för det om det inte händer igen. Jag hade ett snack med dem om det och sen dess har det inte hänt. Men händer det igen ser jag inget annat alternativ än att se till att de får smaka på sin egen medicin.

Idag, den 9:e februari, har jag varit i det stora landet i väst i 3 månader. Tiden går så snabbt! Jag kan knappt förstå att jag har varit här i en fjärdedel av tiden. Det känns som om jag nyss har åkt ifrån Sverige. Allt är fotfarande nytt här på något sätt. Visst hittar jag till saker och ting, men det är ändå så nytt, så färskt. För att förklara vad jag menar så kan jag berätta att jag upptäckte att jag hade fått nåt exemliknande på min kropp. Det första jag gör är att ringa Meg och fråga vad det kan vara. Hon kunde alltså inte se mig, men ändå ville jag att hon skulle hjälpa mig att hitta en lösning på problemet. Men vem skulle jag ringa annars, man kan ju inte ringa hem till mamma när som helst på dygnet. Meghans tips var bra, men de hjälpte inte. Så när jag hade fått nog av att klia sönder min kropp kommer jag på att jag faktiskt bor med två läkare. Den dagen jag upptäckte exemen, eller vad det nu är, var jag inne på msn hur många gånger som helst för att se om mamma var där bara så att jag kunde fråga henne vad jag skulle göra. När klockan hade blivit så mycket att jag insåg att min kära mamma säkert låg i sängen och sov bestämde jag mig sedan för att ringa Meg. När jag till sist hade frågat mina värdföräldrar om vad det var insåg jag att jag inte ens vet var närmaste vårdcentral är. I Älmhult hade jag kunnat gå till vårdcentralen i sömnen tror jag. Men här var det en helt annan historia. Nytt var det, nytt.


Ikväll har jag och Julia kollar på American Idol och ätit lite brownies. Det finns en viss skillnad mellan Idol hemma i Sverige och Idol här. Man skulle kunna beskriva det lite som natt och dag. Eller Jin och Yang.

Igår var jag och Cecilia som sagt på hockey vilket var otroligt kul! Bruins och Vancouver bjöd oss på en härlig lördagseftermiddag. Det var en underhållande match med många chanser. Dock glänste båda målvakterna så det blev inte så många mål. Resultatet efter full tid var 2-2 och förlängningen slutade utan mål vilket innebar att matchen skulle avgöras på straffar. Vancouver drog det längsta strået i denna och det innebar Bruins 10:e raka förlust.. Inte helt kul! Men i och med att man (dvs de som är över 21) får dricka öl under matchen så var stämningen efter inte så dålig trots allt.

Direkt efter matchen var vi sugna på lite mat så vi begav oss ut i kylan och letade efter någonstans att äta. Vi gick ett par gator upp och ner för att inse att i stort sett alla ställen vi tyckte såg mysiga ut krävde legg och då självklart att vi skulle va 21. Så efter att ha varit missnöjda över detta en stund gick vi in på Subway. Det kändes inte helt bra och när Cillan berättade om hur många kalorier det är i en sub vände vi på klacken och begav oss ut i kylan igen. Vi såg en ny pub som vi tyckte såg mysig ut och bestämde oss för att gå in där och se ifall vi kunde få nåt att äta. När vi kom in var inte dörrvakten speciellt nöjd, men han sa att vi fick äta där i alla fall så vi slog oss ner inne i värmen. Vi beställde båda två en chicken ranch pizza och detta var nåt jag i alla fall inte ångrade en sekund. Gud va god denna pizzan var. Den var gjord på tunnbröd och jag kan inte beskriva den som nåt annat än delicious. Det vattnar sig i munnen bara jag tänker på den. Porters hette stället och dit tänker jag dra med dem som kommer och hälsar på.

När magen var mätt var det dags att ta tåget hemåt. Så jag och Cillan skilldes åt och jag var åter igen på väg mot Wayland. Precis när tåget börjar rulla ringer Sarah och frågade om jag ville kolla på Dear John och självklart ville jag det. Så när tåget stannade på min station sprang jag till bilen och satte full fart mot bion. Sarah skulle köpa en biljett till mig eftersom det antagligen skulle bli utsållt. När jag kom fram var klockan 6.27 och bion började 6.30. Självklart var parkeringen helt fullpackad så jag fick parkera längst bort från ingången. Jag låste bilen så snabbt jag kunde och började springa mot entrén. Jag kommer in lite halvt anfådd och kollar mig omkring. Ingen Sarah här inte. Jag ringde hennes mobil så där en 3, 4 gånger utan att få svar och jag började tro att hon hade stängt av ljudet till sin mobil inför bion. Eftersom hon hade min biljett så kunde jag inte heller komma in överallt på bion för att leta efter henne utan det var bara att lugna ner sig och vänta. När jag satt där och väntade på att hon skulle ringa tillbaka kollade jag upp på skylten om vilka filmer som visades den kvällen och inser att Dear John inte började förrän vid 7.30. Jag hade blandat ihop tiderna eftersom Sarah körde dit så tidigt för att va säker på att få biljetter. Jag bestämde mig för att köra till TJ Maxx istället för att sitta där och vänta. Där gjorde jag ett nytt skofynd. Jag köpte ett par nya converse för 25 dollar och min dag blev bara bättre och bättre. Efter det inköpet stack jag tillbaka till bion och såg en riktigt bra film. Dock sorglig så jag såg för jävlig ut efteråt. Trots att jag hade gjort ganska mycket under dagen var jag inte riktigt redo att åka hem och gå och lägga mig så jag hängde med Sarah hem och kollade på lite tv och snackade skit till 2 på natten. Då blev jag helt plötslit väldigt trött, inte helt knockad som Anna blir, men ordentligt trött. När jag kom hem var hundarna helt överlyckliga och de vägrade låta mig sova om de inte fick sova i sängen med mig. Så jag fick inte så mycket sömn.

Eftersom gårdagen var så busy har jag knappt rört mig idag. Jag har kollat på tv lite för mycket för att det egentligen ska va hälsosamt. Först kollade jag på Australia, sedan såg jag slutet av Mean girls, jag fortsatte med att se början av The wedding planner och sedan kollade jag på CSI. Nu kollar jag på Superbowl. Jag är si så där måttligt road, men bor man i USA så ska man väl kolla på det. I alla fall en gång i sitt liv och eftersom jag bara ska bo här i ett år så har jag ju inte så många tillfällen att välja på. ;) Nu precis när jag skriver detta så vann New Orleans.

Night night!

Ikväll ska jag och Sarah, inte mitt värdbarn Sarah utan en annan au pair Sarah, ha Gudfadern maraton. Ska bli otroligt skoj! Det kan ju inte bli annat med det valet av filmer. Innan dess ska jag dock först till Starbucks och sedan blir det lite jobb innan helgen börjar.

Imorgon är det den stora dagen! Jag och Cecilia ska och kolla på Boston Bruins mot Vancouver Cannucks. :) Kul kul!

Idag skulle jag ha sovmorgon. Jag skulle inte börja jobba förrän vid kl 14. Men icke! Klockan 6 i morse vaknade jag av att två tonårstjejer skrek på varandra om kläder. Det var inte lilla stunden de bråkade om det. De höll på att skrika så länga att de missade bussen. Inget kunde stoppa dem, ingen kunde stoppa dem. När en av dem tappade rösten och började gråta var fajten i stort sett över i alla fall. Jag valde att ligga kvar i sängen så att jag skulle kunna somna om när de hade åkt. Men rätt som det är knackar en av dem på dörren.

- "Johanna, I'm so sorry to wake you up but can you drive us to school? We missed the bus."

Mina tankar: Som om du väckte mig nu.. Jag har bara försökt att sova med en ljudvolym så hög som på en concert. Men visst, klart jag kör er till skolan.. Men på lördag tänker jag gå in med två grytlock och väcka er klockan 6 på morgonen!


Visst är tonåringar underbara!    (Och ja, jag vet. Jag är fortfarande en tonåring.)

Igår kväll fick Julia den briljanta idén att vi skulle ha en sleepover. Eftersom hennes pappa har blivit inlagd på sjukhuset inför ytterligare en operation på sin så värdefulla hand, som han måsta använda varje dag i jobbet, ville hon mysa till aftonen lite extra med mig eftersom ingen av hennes föräldrar var hemma. Jag kände mig ganska hedrad att hon ville ha en sleepover med mig faktiskt och tackade ja till erbjudandet. Detta var ett misstag! Vi skulle båda sova i hennes säng vilket i sig kunde ha fungerat. Det tillkom dock en del omständigheter som gjorde det omöjligt för mig att sova. Den första var att Baily, en av hundarna i huset, tvunget ville sova i samma säng som oss. Han ville hemskt gärna ligga precis vid min rumpa och han vägrade att ligga nere vid fötterna. Efter många försök att få honom att stanna på golvet gav jag upp och lät honom ta upp så stor plats han ville på sängen. Jag tänkte att om jag bara slutade tänka på det faktumet att den pyttelilla hunden tog upp en så stor yta så skulle jag säkert kunna ignorera det helt och så småning om somna. Men icke! Jag uppstäckte istället ett nytt problem. Julia har en värmefilt ovanpå sitt täcka för hon gillar att ha det riktigt varmt när hon sover. Jag skulle nog ha anat att detta skulle störa mig när hon tipsade mig om att inte ha mina ben intill varandra när jag sov för att de antagligen skulle bli "klibbiga" då. Värmefilten var i alla fall otroligt varm och även om detta kan tyckas vara skönt, kan till exempel tänka mig att Cillan funderar på att köpa en sådan filt nu, så var det mer som att sova i en öken. Skållhett! Jag ville inte ge upp min och Julias sleepover, hon hade varit så glad när jag sa att vi kunde göra det. Så jag låg troget kvar i sängen och snurrade runt, runt. Till sist kunde jag dock inte stå ut längre utan jag gick till mitt rum och la mig i min säng. Klockan var då 1 och det var 5 timmar till jag skulle gå upp igen för att se till att barnen kom till skolan. Min säng kändes som en iglo jämfört med Julias, men gud vad skönt det kändes!

Idag har jag varit trött i stort sett hela dagen som ni kanske förstår. Det har dessutom visat sig att det inte var den bästa dagen att va trött på. Roger har nämligen opererats idag och Kim har varit där med honom i stort sett hela dagen. Så jag har varit ensam "in charge" här i hemmet. Det är ganska lätt att ta hand om barnen. Det enda som är väldigt svårt är att kunan skjutsa alla till deras aktiviteter eftersom jag fortfarande inte kan klona mig själv så blir det lite av ett problem. Men nu är i alla fall dagen slut och jag ska gå och lägga mig när som helst.



När jag hämtade Julia och Charlie innan idag på simningen så dröjde Charlie kvar i killarnas omklädningsrum. Efter ett tag ber jag Julia att fråga en av killarna som kommer ut där ifrån om de kan säga till Charlie att skynda sig lite. Hon vänder sig om till mig och säger:

- "No offense, but I think you could go in there. You kinda look like a boy since you have so short hair."

Den här helgen var otroligt rolig. Den var fylld av shopping, god mat och underbart sällskap. Dock var olyckan framme ett par gånger också.

Cecilia har varit och hälsat på och vi körde till Natick mall för att shoppa lite. Jag fastnade lite i ett spår och köpte i stort sett bara skjotor. Dock var alla väldigt fina och jag är nöjd med mina inköp. :) Senare på kvällen gick vi ut för att äta. Vi fastnade för California pizza house. Det var väldigt mycket folk som åt där så om vi ville ha ett bord va vi tvungna att vänta. Vi var dock för hungriga för att vänta och tog istället chansen att sitta vid baren och äta. Detta var ett riktigt bra beslut eftersom vi fick se hur all mat tillagades och vi fick bra kontakt med personalen som roade sig ganska rejält åt oss. En av dem visslade med jämna mellanrum och när vi tittade upp fick vi ägonkontakt med honom och både jag och Cecilia blev gång på gång generade. Det blev inte han dock utan han fortsatte glatt med samma ritual ända tills vi gick.

Vi fortsatte till bion där vi kollade på "The blind side" som vi hade hört skulle va riktigt bra. Jag var dock ganska besviken på den. Det som var mest positivt var Sandra Bullocks skådespeleri vilket var briljant!

Dagen efter började olyckan. Jag insåg att min kamera inte längre fanns i min ägo och Cecilia insåg att hon saknade en hel del minst sagt värdefulla kort! Båda två tappade humöret mer eller mindre, inte mot varandra, men i allmänhet. Till sist bestämde vi oss för att gjort var gjort och det var ingen mening att tjura över vad som hade hänt nu. Det skulle ju bara förstöra ännu mer. Det är ju i alla fall vad mamma har sagt sa vi båda två om och om igen och till sist hade vi lyckats övertala oss själva att släppa det hela. Senare på kvällen körde vi Sarah och Julia till var sin kompis och på vägen hem blev vi påkörda av en annan bil. Som tur väl var stod trafiken i stort sett helt stilla och bilen bakom oss hade i stort sett bara rullat in i oss. Vi kände ingen smärta och bilen hade inga större märken. Men jag kan erkänna att i alla fall jag blev lite bitter på denna dagen. Det var helt enkelt meningen att denna dagen skulle skita sig. Jag körde hem och visade bilen för Roger och han sa bara att det var "no worries". Tydligen hade en gammal au pair backat in bilen i en husvägg så delar av det märket som var där nu hade varit där sedan innan. Jag tackar den au pairen för det och helt plötsligt kändes dagen ganska okej igen. För att försäkra oss om att vi skulle komma ihåg denna dagen som en bra dag åt vi mackor med lökkorv och sedan avslutade vi med lite rommerska bågar.

---

PS. Den nya veckan har börjat med att jag har gått vilse.